Aldrig förr har så många svenskar varit långtidsarbetslösa, och vi kämpar nu i EU:s absoluta botten i sällskap av länder som Spanien, Grekland och Italien. Ingen kan med trovärdighet säga något annat än att misslyckandet är totalt. Cirka 800  000 arbetsföra människor i Sverige lever i dag på bidrag och Löfven vill nog helst glömma sitt storslagna löfte från valrörelsen 2014. I svenska folkets utvärdering förtjänar han underkänt. 

Den höga arbetslösheten är av många skäl oroväckande. Det mest uppenbara är naturligtvis de stora ekonomiska kostnaderna och allt vi måste avstå för att betala bidrag till människor som både vill och kan jobba. Varje bidragskrona är en krona vi istället hade kunnat satsa på sjukvård, poliser och pensioner. Men det är inte bara på det ekonomiska planet som en hög arbetslöshet leder till bekymmer. De som drabbas allra värst är de människor som blivit uppsagda från sina jobb och mister trygghet, rutiner, kontakter och ekonomisk frihet som en anställning innebär. 

Det är allvar på riktigt. De som aldrig kommit in på arbetsmarknaden kommer ännu längre därifrån.Vi vet vad sysslolöshet och känsla av utanförskap kan leda till – otrygghet, passivitet, psykisk ohälsa och i värsta fall kriminalitet. I synnerhet när det gäller den unga generationen är det viktigt att snabbt vända utvecklingen, så att inte hopplösheten breder ut sig. Men Löfven sitter still i båten och sviker därmed Sveriges unga. Politiker som inte ens vill erkänna problemen kan inte heller bli en del av lösningen. 

Samtidigt får vi inte nedslås och ge upp bara för att situationen ser ut som den gör. Läget är inte på något sätt ödesbestämt, och det måste inte heller bli långvarigt. Vi har själva makten att vända utvecklingen mot en bättre riktning. Sveriges utgångsläge, med i grunden starka offentliga finanser, ger oss helt andra muskler att ta oss an problemen än många andra länder. Vi både kan och måste vidta åtgärder för att se till att den höga arbetslösheten inte biter sig fast.

Vi behöver investera i det som bygger långsiktig konkurrenskraft. Det handlar om bättre vägar och järnvägar, mer pengar till forskning, utveckling och digital omställning och att vi satsar på kompetensutveckling för framtidens jobb. Arbetslinjen måste återupprättas, med bidragstak, höga förväntningar och lägre skatter för den som jobbar och sliter, småföretag och jobbskapare måste avlastas från onödig byråkrati. Allt detta kommer nästa borgerliga regering att rivstarta med om vi får väljarnas förtroende. 

Sverige kan få EU:s lägsta arbetslöshet, men då räcker det inte med en storslagen målsättning på röda första-maj-plakat, utan då krävs en konkret färdplan och politik som sporrar företagande, flit och tillväxt.