Arbetsmiljö, löner och andra förhållanden kommer försämras i takt med att arbetstagarnas röster tystnar i rädsla för att vara nästa person som riskerar bli av med sin försörjning. Så kan vi inte ha det.

Senast den 31 maj skulle en utredning om svensk arbetsrätt ha presenterats. Redan innan presentationen så har fackliga företrädare talat om sin oro för rubbad maktbalans. Utredningen som gjorts grundar sig i ett krav från Centerpartiet i det så kallade Januariavtalet. Lagen kom till under 1970-talet och förespråkare för förändring hävdar att lagen är otidsenlig och behöver moderniseras. För mig blir det en märklig argumentation. En rad olika lagar kom till under en tid av viktiga reformer. Förtroendemannalagen, medbestämmandelagen och semesterlagen är några av de så för arbetstagaren viktiga lagar som 1970-talet gav oss tack vare facklig kamp i samverkan med politiska beslut. Vilken av dessa lagar blir nästa i raden som Centerpartiet vill uppdatera för att de känns mossiga? 

Nej, Lagen om anställningsskydd är redan i dag tillräckligt flexibel i sin utformning som den är. Det enda som är orubbligt i lagen är att en uppsägning måste ha saklig grund. Det är naturligtvis mer än rimligt. I övrigt så förhandlar fackliga organisationer och arbetsgivaren om en turlista där man tar hänsyn till nyckelkompetenser. Alldeles självklart så vill de fackliga organisationerna att företaget ska leva vidare och fortsätta ge jobb till deras medlemmar. Förändringarna i Lagen om anställningsskydd som Centerpartiet ivrar så efter måste alltså handla om något annat. En maktförskjutning till arbetsgivarens fördel.

Lite extra pikant blir det att utredningen om kraftiga försämringar i lagen kommer just nu i en tid då vi onekligen kan se att lagen inte verkar hindra några uppsägningar. Sedan 1 mars i år så har drygt 76 000 personer varslats i Sverige.