Ensamhet och lågt socialt deltagande bland personer med funktionsnedsättning är ett ämne som sällan debatteras i samhället. Dessvärre är fenomenet dock väldigt vanligt och något som får stora negativa konsekvenser i många funktionshindrades liv. Enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten 2016 är andelen personer med funktionsnedsättning som uppger lågt socialt deltagande betydligt högre än bland andelen som inte har funktionsnedsättning. Andra studier har även visat att stor andel av de funktionshindrade saknar en nära vän att prata med.

Politiken har under många år också underskattat problematiken och inte genomfört tillräckligt med åtgärder för att komma till rätta med saken. Det finns så klart inte heller några enkla lösningar men Miljöpartiet är övertygade om att samhället kan göra mycket mer. Det handlar om att skapa sig en helhetssyn där samhället jobbar dels med stöd så att fler funktionshindrade kan delta i sociala sammanhang samtidigt som alla aktörer i samhället också arbetar emot funkofobi och diskriminering.

I ett samhälle där människor inte får tillräckligt med stöd genom exempelvis LSS blir det svårt att komma ut och skaffa sig en partner eller vänner och bekanta. Samma sak gäller kring arbetsmarknaden. En viktig faktor för att folk ska kunna skapa sociala nätverk och känna sig inkluderade är att ha ett jobb. Därför är det oerhört viktigt att fler personer med funktionsnedsättning får en chans på arbetsmarknaden så att alla oavsett funktionalitet kan få umgås med kollegor på lunchen eller ta en AW med densamma efteråt.

Samtidigt ska det inte heller blundas för att det kan finnas diskriminering även i de sammanhang som personer med funktionsnedsättning faktiskt släpps in i. Bara för att allt fler lokaler blir tillgängliga och funktionshindrade arbetar i högre utsträckning än för tjugo år sedan, så betyder det inte att fördomar och förutfattade meningar har minskat. Fortfarande vittnar många personer med funktionsnedsättning om att de blir utsatta för rädsla, stigmatisering och social isolering.

Miljöpartiet vill därför inte bara se att LSS ska säkerställas så att dess ursprungliga intentioner uppfylls samtidigt som vi gör Sverige tillgängligt i praktiken. Detta är så klart viktiga beståndsdelar i att skapa ett mer inkluderande samhälle. Men vi vill också se en kamp för mer solidaritet i samhället där ingen lämnas utanför och där alla oavsett funktionalitet möts med respekt. Därför måste vi, precis som att vi varje dag tar kampen emot sexism, rasism och homofobi, också ta kampen emot funkofobi.

I längden tjänar vi alla på ett samhälle där vi kan mötas över våra barriärer oavsett vilka vi är, hur vi beter oss och hur vi ser ut!