Markägare tvingas i dag vara såväl jurister, ornitologer, biologer, limnologer som ekologer i sitt eget skogs- och jordbruk. Regelbördan har blivit så tung att våra landskapsvårdares axlar möter knäna i de byråkratiska snåren. Och värre riskerar det att bli om inte politiker sätter ner foten och om Sveriges myndigheter inte slutar övertolka EU:s lagar och direktiv.
Tjäderspel, hackspettar, grodor, kopparödlor, knärot och lavskrikor får ständigt företräde och enskildas mark har förvandlats till en lekstuga för olika intresseföreningar att inventera och registrera olika arter på i statens Artdataportal – för att vid åtgärder innebära förbud.
Nyligen gick en markägare i Västra Götaland förlorande ur en tvist med staten om ersättning när han nekades att avverka i sin egen skog. Förekomsten av tjäder – en art som inte alls är hotad i Sverige – innebar för hans del miljonförlust i uteblivna intäkter. Därutöver fick han betala 235 000 kronor för statens rättegångskostnader. Grundlagens egendomsskydd visade sig inte vara vatten värd.
Just nu arbetar den parlamentariskt sammansatta grundlagskommittén med att se över bland annat hur egendomsskyddet kan stärkas. Bakgrunden är ett tillkännagivande från riksdagen. Ett tillkännagivande som M, KD, L, SD och C – alltså en stor majoritet i riksdagen – har ställt sig bakom.
Kristdemokraterna har, tillsammans med en majoritet i grundlagskommittén, lyft och understrukit behovet av att förtydliga grundlagen i en riktning där den enskilde garanteras ersättning, precis som direktiven uppmanar kommittén att göra. Trots detta ser nu alltihopa ut att falla, på grund av den frivilliga praxis som säger att grundlagskommittén enbart ska gå fram med förslag som har en kvalificerad majoritet bakom sig.
Höga trösklar för grundlagsförändringar motiveras med att knappa majoriteter underblåsta av hastigt förändrade opinionsyttringar inte ska kunna förändra grundlag, exempelvis i syfte att stärka sin egen maktposition på de andras bekostnad. Det resonemanget är inte tillämpbart här.
Resultatet av att tillämpa praxis om kvalificerad majoritet i denna fråga blir motsatsen till det avsedda. Nu tillerkänns en minoritet i riksdagen ett större inflytande än majoriteten i en fråga som handlar om upprätthållandet av en grundläggande rättighet i regeringsformen och de principer som vårt samhälle är byggt på.
Om praxis står i vägen för att en av våra grundläggande rättigheter upprätthålls – då måste praxis överges. Många var vi som röstade fram en borgerlig regering med syfte att säkerställa äganderätten, frihet under ansvar, näringsfriheten och förvaltarskapsprincipen. Vår förväntan kvarstår: Grundlagen om envars egendomsskydd behöver förtydligas och stärkas.
Detta blir inte mindre aktuellt med tanke på den naturrestaureringslag som kuppades igenom ministerrådet, den LULUCF-förordning som drevs igenom trots svenskt motstånd eller de skogs- och biodiversitetsstrategier som EU har beslutat om.
Utan ett förtydligande av egendomsskyddet i grundlagen är risken överhängande att Sveriges skogsägare får ta notan när EU genom klimat- och naturvårdspolitik har tagit bakvägen in i den svenska skogspolitiken.
Skillnaden på vad som är Mitt, Ditt och Vårt har tjänat Sverige väl. Låt oss slå vakt om och uppmuntra Sveriges markägares långsiktiga engagemang för såväl produktion-, klimat- som miljövärden.
Inte straffa dem på grund av en frivillig praxis.