De nu pågående regeringsförhandlingarna kan bli de historiskt svåraste beroende på att vi numera vid sidan av de båda traditionella blocken har ett snabbt växande tredje block, Sverigedemokraterna, som varken de rödgröna eller alliansen vill tala eller förhandla med. Dessutom finns stora motsättningar både inom och mellan de båda sistnämnda blocken.
Moderatledaren Kristerssons misslyckade försök att få till stånd olika kombinationer av regeringar blottlade också de redan kända stora motsättningarna inom alliansen som i realiteten spruckit i ett mer konservativt block bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna och ett mer liberalt med Centern och Liberalerna.
Stora genombrott i svensk politik skedde vid valen 2014 och 2018. En huvudorsak och då särskilt vid årets val var de stora flykting- och migrantströmmarna. År 2015 kom 163 000 till Sverige. Ungefär hälften bedömdes inte ha asylskäl och många gick under jorden efter avvisningsbeslut. Även många parallellsamhällen med inslag av våld och utanförskap har tillkommit.
Migrationen med efterföljande integration och frågan om familjeåterförening med eller utan försörjningskrav från mottagarens sida splittrar partierna. M liksom S vill strama åt reglerna och Jimmie Åkesson har antytt att SD kan tänkas acceptera M:s hårdare linje. Inom alliansen har hittills Centerns linje i asylpolitiken legat närmare V:s och MP:s mycket generösare linje än övriga alliansvänner. Synen på krav för familjeåterförening är ett stridsämne mellan Moderaterna och övriga allianspartier. De ovan redovisade ofta hårda motsättningarna i migrationsfrågan år en av flera särskiljande frågor som måste avhandlas under de svåra regeringsförhandlingarna.
I verkligen har SD haft och kommer i kraft av sin större representation i riksdagen att under innevarande mandatperiod få ännu större inflytande när sakfrågor står på dagordningen. Riksdagens utredningstjänst RUT redovisar i en rapport beställd av M i juni hur SD utnyttjade sitt inflytande i riksdags- och utskottsarbetet. Knappt 19 procent, 485 stycken, av huvudvoteringarna var blockskiljande. SD röstade med de rödgröna vid 295 av dessa – totalt 60 procent, och med alliansen 118 gånger – 24 procent.
Under alla fyra åren röstade SD hela tiden mest med de rödgröna vid blockskiljande voteringar: 2014 61,1 procent, 2015 71,1 procent, 2016 56,5 procent och 2017 53,2 procent. (Källa Svenska Dagbladet 181005). Vilka frågor det gällde framgår inte men vi ser att SD:s stöd ofta varit avgörande vid viktiga voteringar.
Vi har all anledning förmoda att partier på båda sidor blockgränsen vid blockskiljande frågor anpassar sina förslag för att få SD:s stöd utan att behöva förhandla. I den ömtåliga och kontroversiella migrationspolitiken har detta skett främst från S och M som förlorat många i migrationsfrågan missnöjda väljare till SD.
I det nu pågående politiska spelet är det uppenbart att politikerna framför lösningar som de vet inte håller för att visa sina väljare att man hållit sina ofta orealistiska löften ända in i det omtalade kaklet. I skrivande stund har Stefan Löfven fått det svåra uppdraget. Vallöften måste till sist brytas och oavsett vilka kommer svekdebatter att uppstå.