Men, den mest självklara saken som att alla som går in genom dörren till ett äldreboende eller ett hem där hemtjänsten arbetade ska bära munskydd, åtminstone när det inte går att hålla ett säkerhetsavstånd på två meter utöver att använda de basala hygienrutinerna, det nämnde man inte.

Hur kan användning av munskydd blivit ett sådant stigma i Sverige och därigenom förhindra ett enkelt och billigt skydd mot smittspridning? Att felaktig användning skulle innebära ett så stort problem att det kunde övertrumfa den positiva effekten, ett argument som framförts av Folkhälsomyndigheten, innebär faktiskt att vårdpersonal, ja hela svenska befolkningen, betraktas som obegåvade och obildbara. Vad säger det om den kultur som råder inom Folkhälsomyndigheten?

Vad hjälper det att införa besöksförbud för anhöriga och betona vikten av att hålla avstånd, om personalen rör sig fritt mellan arbetsplats, det egna hemmet och i samhället och inte bär något skydd när de är i nära arbete med vårdtagarna?

Vad hjälper det att göra de stora ommöbleringarna och gruppera om i boenden så att smittade och inte smittade separeras och att personal inte går mellan grupperna, om ny smitta fortfarande kan komma in eftersom det inte finns något krav på att alla ska bära munskydd om man inte kan hålla ett avstånd på två meter? Det innebär i princip att man ska ha munskydd jämt, men det är ju faktiskt möjligt att använda ett enkelt munskydd som byts på ett korrekt sätt under hela dagen.

En kirurgmask (den enkla masken) hindrar smitta att spridas från bäraren och risken för smittspridning då man tar av masken är hanterbar!

Coronaviruset sprids från näsa, mun och händer som inte tvättats. Varför anses handtvätt i tid och otid, vare sig man varit i kontakt med viruset eller ej, vara viktigare än att skydda de områden på kroppen där den mesta smittan kommer från och smittar genom?