Barnmorskebristen berör idag, med få undantag, alla Sveriges regioner.
Vi barnmorskor har genom åren uppmanats att ta vårt ansvar och inte oroa födande kvinnor och allmänheten med våra protester kring arbetsmiljö och patientsäkerhet. Vi inser att det ansvarslösa snarare varit att lyssna på detta. Därför kräver vi nu förändring för de födande kvinnorna och allmänhetens skull.
Barnmorskebristen berör idag, med få undantag, alla Sveriges regioner. Barnmorskor slår larm, barnmorskor lämnar yrket, barnmorskor vittnar om missförhållanden, dålig bemanning och osäker vård. En hel yrkeskår har nu gått samman och sagt ifrån.
Att vänta ut krisen på det sätt man gjort i flera år, när barnmorskor har larmat sommartid, fungerar inte. Nu är situationen densamma året om. Kortsiktiga lösningar, som att anlita bemanningsbarnmorskor eller skjuta till småbelopp för att släcka bränder, har uppenbarligen inte heller fungerat. Så vad väntar ni på för mirakel?
Ska vi barnmorskor som är kvar i regionen och jobbar hårt för förändringar ge upp? Ska vi, som en del av våra kollegor, säga upp oss och starta egna bemanningsbolag – för att sedan återgå som bemanningsbarnmorska till vår arbetsplats, och då utan ansvar när det gäller utveckling och förbättringsarbeten?
Alla vill föda fram ett friskt barn. Mödrahälsovården måste hålla hög kvalitet för att verka för en så säker graviditet som möjligt. Barnmorskorna har ett stort ansvar i att upptäcka och identifiera avvikande livshotande förlopp, både hos mamman och barnet.
Styrelsen för Barnmorskeförbundet i Kalmar län ställer en rad krav för att barnmorskebristen ska vända. "Vi har genom åren uppmanats att ta vårt ansvar och inte oroa födande kvinnor med våra protester kring arbetsmiljö och patientsäkerhet. Vi inser att det ansvarslösa snarare varit att lyssna på detta."
Och när förlossningen startar, då börjar livslotteriet.
Kommer kvinnan att få plats på sin tänkta förlossningsklinik, eller ska hon tvingas föda på annan ort? Kommer det att finnas barnmorska som har tid eller är de upptagna med flera födande samtidigt? Kommer personalen hinna med fosterövervakning för att se hur barnet mår under värkarbetet? Kommer någon ens hinna tolka övervakningen? Är det en nyutbildad barnmorska som handleder en barnmorskestudent på det här arbetspasset? Finns det tid för stöttning och närvaro för att trygga och vägleda kvinnan? Kommer barnmorskan ha ork eller är hon inne på sitt andra arbetspass detta dygn för att täcka bemanningen? Är det en bemanningsbarnmorska som började på kliniken samtidigt som den födande kom in?
Det enda säkra är att de barnmorskor som är på plats kämpar på gränsen till sin förmåga.
När förlossningsvården brister får främst barnet och familjen betala ett högt pris. Samhället får stora kostnader för vård och omsorg, som förfärande nog inte ses som självklar. För barnmorskor kan det vara dessa situationer, eller andra som skapat samvetsstress, som gör att de istället väljer att börja inom mödrahälsovården eller helt lämnar barnmorskeyrket, som varit deras dröm.
Styrelsen för Barnmorskeförbundet i Kalmar län ställer en rad krav för att barnmorskebristen ska vända. "Vi har genom åren uppmanats att ta vårt ansvar och inte oroa födande kvinnor med våra protester kring arbetsmiljö och patientsäkerhet. Vi inser att det ansvarslösa snarare varit att lyssna på detta."
Nyligen uttryckte landets ledning att fler barnmorskor behöver utbildas och platserna på våra lärosäten ökades. Fler utbildningsplatser välkomnas, men om man tror det ska lösa barnmorskebristen har man missat viktiga delar i debatten. Det är minst lika viktigt att alla de barnmorskor som lämnat yrket vill komma tillbaka. Det finns utbildade barnmorskor, men om vi inte kan behålla dem på grund av rådande förhållanden spelar det ingen roll hur många utbildningsplatser man ökar upp med.
Vi kräver:
• Att en barnmorska inom mödrahälsovården ska ansvara för max 80 gravida per år. Att en barnmorska inom förlossningsvården ska ansvara för en födande kvinna åt gången. Att en barnmorska som arbetar inom eftervården på BB ska ansvara för max 4 familjer samtidigt.
• Högre lön, ingångslön för barnmorska med 4,5 års universitetsstudier ska ligga i nivå med underläkare, det vill säga minst 40 000 kronor i månaden. Dessutom med efterföljande löneökning utifrån kompetens, erfarenhet och ansvar enligt Barnmorskeförbundets kompetensmodell.
• Att antalet arbetstimmar för en heltidsanställning sänks för de som arbetar treskift eller enbart nattjänstgöring.
• Höjda OB-ersättningar. En del regioner i landet har dubbelt ob nattetid. Detta bör gälla för alla landets barnmorskor.
• Ökad grundbemanning, en barnmorska till på varje pass för att kunna hantera arbetsbelastningen som råder och väntas bli tyngre. Utöver det en koordinator på samtliga av dygnets pass.
Så – måste en nationell haverikommission tillsättas för att implementera dessa enkla lösningar? Eller ska vi barnmorskor helt enkelt avråda kvinnor från att bli gravida i dagens Sverige 2021, då det är det säkraste?