På morgonen den 10 juli skickar Saab ut ett pressmeddelande. Företaget har tecknat ett ramavtal med regeringen Trump om pansarskottet AT4 och granatgeväret Carl-Gustaf, ett kontrakt värt 4,2 miljarder kronor.

Två dagar senare, den 12 juli, meddelar utrikesminister Margot Wallström (S) att Sverige inte kommer att skriva på FN-konventionen om förbud mot kärnvapen, helt i linje med Trumps vilja.

Kanske kände kultbandet Metallica till affärsuppgörelsen när de på svajig svenska drog igång Blå tågets gamla dänga “staten och kapitalet” inför 64 000 jublande semesterfirare i Göteborg.

I en allt mer polariserad värld, som år för år rör sig i riktning mot skenande klimatförändringar, känns det som om våra politiker sitter fast i en förlegad 1900-talslogik.

När det brådskar som allra mest och vi borde lägga all vaken tid på att bygga globala allianser för en snabb och rättvis klimatomställning, håller utrikesministern presskonferens om varför den rödgröna regeringen inte vill skriva under en FN-konvention som syftar till att fasa ut kärnvapen.

”NASA-forskaren James Hansen har visat att den nuvarande takten i den globala upphettningen av planeten”, läser jag i dagstidningen strax före solnedgången, ”motsvarar 400 000 Hiroshima-bomber varje dag”.

Kärnvapnen och klimatkrisen har åtminstone två saker gemensamt. Båda riskerar att utplåna oss. De båda kräver politiska lösningar.