Sedan Covid-19-krisen slog till har svenskarna vallfärdat till närbelägna skogsdungar och friluftsområden som aldrig förr. Från början ropade vi bara heja, heja och var så glada över att folk hittat ut till det förlängda vardagsrum, gym och plats för tröst och ro som naturen kan vara. Men hejaropen är inte längre lika okomplicerade. För i vår iver att ta hand om oss själva under pandemin, har vi glömt att ta hand om naturen lite extra. Och vi missade att sprida ut oss. 

Kalmar län har en stor mängd vacker och tillgänglig natur, både skyddad och oskyddad, däribland ca 197 naturreservat. Det finns alltså gott om yta att röra sig på, så om vi alla tar ansvar för att sprida ut oss kan naturen tåla att vi alla vistas där ute. 

Tänk såhär: De tre första platserna du väljer mellan inför din utflykt är troligen samma utflyktsmål som många andra också funderar på att besöka. Åk inte dit. Upptäck nya platser genom att välja dem som ligger längre ner på din lista. Om vi är några fler som gör så kommer det inte att bli lika trångt på parkeringarna, fullt i soptunnorna och söndernött på stigarna. 

Det borde vara självklart för oss alla att alltid ta med allt skräp hem, även minsta lilla äppelskrutt, korvrest, snusprilla, toapapper, våtservett och tuggummi. Att tända en eld innebär ansvar. Använd inte pinnar och grenar du hittar i skogen som ved. När vi var små lärde vi oss att det är okej, men det är inte det längre. I den till synes döda veden bor djur och insekter. Vi behöver komma ihåg att en skog är inte bara träden som står upp, den är också de träd som fallit. Det är också vårt ansvar att släcka elden mycket noga. Så noga att vi kan hålla kolbitarna som blir kvar i handen. 

Vi ska helst ta hem använt toapapper och våtservetter efter att vi uträttat våra behov. Hur lockande det än känns att lämna det kvar i den grävda gropen, så tar naturen skada genom att pappret tar lång tid att förmultna. Våtservetter innehåller dessutom plastämnen som blir kvar i naturen. 

Vi måste också ta reda på vilka föreskrifter som gäller i just det området vi besöker. Vi måste ta reda på om det är okej att tälta, cykla eller elda. I en del områden är det inte alltid tillåtet. Och om vi tillhör den grupp som är lite mer vana än andra vid att vistas i naturen har vi ett extra viktigt ansvar att föregå med gott exempel. Vi lär ju oss främst genom att härma andra. 

Naturen är inte full. Den är bara lite trött just nu. Så gör en extra insats i sommar. Ta upp skräp som inte är ditt. Ta med egen ved ut om du vill elda. Släck både din egen eld och den pyrande askhög som någon annan råkat lämna kvar. Och dela gärna, på ett mjukt och bjussigt sätt, med dig av det du kan.

På så sätt kan vi få ha Allemansrätten kvar. Och en fortsatt möjlighet att umgås i naturen – vare sig det är pandemi eller ej.