Regeringen förväntar sig en mycket stor ökning av elanvändningen, hoppas på att små modulära reaktorer (SMR) ska kunna bli kommersiella, kanske inom en 10-årsperiod, och kunna placeras ut på många platser i landet.
Elprognoser har alltid präglats av önsketänkande som kommit på skam därför att elanvändningen successivt effektiviserats. Den har därför legat på ungefär samma nivå de senaste 30 åren. Det finns mycket stora möjligheter att effektivisera och minska elanvändningen bland annat inom industri och bebyggelse. Utnyttjande av dessa möjligheter måste gå före ny elproduktion. Effektivisering och hushållning är inte farliga, medför inga stora naturingrepp och ger lägre elpriser.
Nya stora generation III+ kärnkraftsreaktorer som Olkiluoto (Finland) och Flamanville (Frankrike) har drabbats av hisnande förseningar och fördyringar. Kommersiella Generation IV reaktorer, till exempel blykylda snabbreaktorer (LFRs) och högtemperaturreaktorer (VHTRs), verkar lika avlägsna idag som när de lanserades för 20 år sedan. Kärnkraftindustrin och dess lierade forskare talar nu om olika SMR-koncept, både med befintlig och ännu oprövad teknik. Men ännu finns ingen sådan reaktor för kommersiellt bruk.
Fördelen med att göra kärnkraftreaktorerna mindre och utnyttja standardiserade delar skulle vara att tillverkningsprocessen förenklas. Men för en kommersiell satsning på nya koncept krävs ett relativt stort antal beställningar. Det kommer man inte få förrän det bevisats att det finns ekonomi i tillverkning och drift. Många tvivlar på att det kan bli billigare när man inte kan utnyttja skalfördelarna med dagens större reaktorer. Flera SMR utplacerade på olika ställen skulle innebära fler farliga transporter med radioaktivt bränsle och avfall. Utspridda lokaliseringar försvårar övervakning, till exempel skydd mot sabotage eller drönarattacker. En vetenskaplig studie visar att mindre reaktorer ger förhållandevis mer radioaktivt avfall. Det skulle behövas ytterligare ett dyrbart avfallslager.
Man menar också att nya SMR-koncept som lanseras av mindre företag kan ha svårt att etablera sig på befintliga kärnkraftplatser vid sidan av dagens stora aktörer, vilket är tillåtet idag. Men det är väl snarast så att mindre företag har mindre resurser att utveckla kostnadseffektiva SMR-koncept eftersom det är mycket kapitalkrävande. De flesta bedömare menar att det krävs massiva samhällssubventioner för att utveckla nya reaktorer, regelverk och kontrollfunktioner. Små Modulära Reaktorer framstår inte som någon start på en förlängd kärnkraftsperiod.
Snarare är kärnkraftseran på väg mot sitt slut. Även om den skulle kunna förlängas ett antal decennier så är uran en ändlig naturresurs som finns i låga halter i jordskorpan och blir allt besvärligare att utvinna när malmer med de högsta halterna redan är exploaterade. Kärnkraften är farlig hela vägen från utvinning av uran, transporter, upparbetning, drift och avfallshantering till slutförvar. I framtiden kommer den framstå som en dyr och omoralisk parentes i elproduktionens historia eftersom man överlåter avfallet till kommande generationer.
Under de senaste 10 åren har priset för produktion av ny solel sjunkit dramatiskt, sjunkit kraftigt för vindel men ökat avsevärt för ny kärnkraftsel. Den fluktuerande tillförseln av väderberoende energiproduktion, såsom sol- och vindel, hanterar man med modern styr- och reglerteknik, korttidslagring av el och efterfrågeflexibilitet. Planerbarhet i all ära men i praktiken drabbas kärnkraften av många oplanerade snabbstopp.