FN-året 2018 avslutades med att världens länder vid klimattoppmötet i Polen enades om att arbeta vidare för att nå Parisavtalets löfte om högst 2 grader temperaturökning. Hållbarhetsfrågorna har stått i centrum under ett år som har varit turbulent men också visat det internationella samarbetets betydelse.
Årsskiftet innebär också att två års framgångsrikt svenskt medlemskap i FN:s säkerhetsråd är till ända. Rådsplatsen har inneburit att en bred allmänhet på nära håll har fått ta del av FN-arbetet. Det skedde senast vid det FN-ledda toppmötet om Jemen i Rimbo dit också generalsekreterare António Guterres kom för att ge sitt stöd till ett viktigt om än bräckligt avtal mellan parterna.
Sverige har som medlem i rådet agerat även i andra frågor och mötts av lovord såväl inom som utanför FN. Kvinnors roll i fredsprocesser finns nu med i många rådsbeslut, civilsamhällets organisationer har bjudits in till dialog och Sverige har bidragit till humanitära resolutioner i Syrien och just Jemen. Ett kvitto på Sveriges anseende är att flera svenska kvinnor nu finns på höga poster i FN-systemet. Det är också uttryck för en välkommen jämställdhetssatsning i FN-organisationen.
Under de två åren i rådet har Sverige visat att även ett litet land kan påverka i kraft av hårt arbete och kloka förslag. Nu är det dags att gå vidare och diskutera hur svensk FN-politik ska se ut i framtiden. Utmaningar saknas inte.
Regeringen har framhållit sin roll bakom kulisserna i konflikten mellan USA och Nordkorea där hotet om kärnvapenanvändning åter har blivit reellt. Om Sverige ska kunna fortsätta att tala med trovärdighet om nedrustning krävs att vi ansluter oss till FN-avtalet mot kärnvapen. I Myanmar behöver FN med svenskt stöd ställa ansvariga för folkmordet på rohingyer till svars. Arbetet med Agenda 2030 och de globala målen måste intensifieras både nationellt och internationellt. När de mänskliga rättigheterna hotas av auktoritära krafter måste det öppna samhället och grundläggande fri- och rättigheter försvaras. För det krävs att världens länder står fast vid internationella avtal och överenskommelser och FN:s uppgift som granskare.
Svenska profilfrågor i säkerhetsrådet – konfliktförebyggande, kvinnors roll i fredsprocesser och öppenhet gentemot civilsamhället – måste leva vidare. Den svenska FN-rörelsen har gett ett bidrag genom att dels möta tusentals människor i seminarier över hela landet, dels samla till dialog med FN-representanter för flera länder.
På hemmaplan är det politiska läget oklart men omvärlden står inte stilla. Att verka för fred och nedrustning, försvara det internationella systemet, stödja FN-reformering och stå upp för mänskliga rättigheter måste vara övergripande mål för svensk FN-politik även framöver – oavsett vilken regering Sverige får under 2019.