Oärlig marknadsföring

Antimobbingorganisationen Friends använder sig av falsk marknadsföring, anser skribenten.

Antimobbingorganisationen Friends använder sig av falsk marknadsföring, anser skribenten.

Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

Debatt2019-02-20 14:11
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I ett par år har jag återkommande i olika medier riktat skarp kritik mot antimobbningsorganisationen Friends, därför att de i sin marknadsföring har hävdat det föråldrade påståendet: I skolor som arbetar med Friendsprogrammet minskar mobbningen med i snitt 24 procent efter ett år.

Ett påstående, som har använts gällande generellt, exempelvis i massutskickade reklamfoldrar, när de vill övertyga människor, att skänka pengar till sin verksamhet.

Jag har benämnt förfarandet, som djupt oärligt, eftersom uppgiften är hämtad från en enkätundersökning gjord läsåret 2012/13 med 9000 elever på 40 skolor.

På 27 av skolorna minskade antalet kränkta elever, medan kränkningarna ökade på 13 skolor.

Nu har polletten äntligen trillat ned. Min skarpa återkommande kritik har slutligen gett resultat.

Jag har med tillfredsställelse noterat, att organisationen har upphört med att använda denna falska reklam för sin verksamhet.

Döm om min förvåning när Friends ändå inte har lärt sin sanningsläxa.

I utvärderingen av 2017 års arbete använder organisationen en ”kundnöjdhetsundersökning”, som enligt mig saknar både vetenskaplig evidens och empirisk grund, när de lyfter fram framgång i sitt antimobbningsarbete.

De skriver: ”91% av skolorna upplever ökad kunskapsnivå och förbättrat skolklimat efter påbörjat samarbete med Friends.”

I Friends årsredovisning för 2012 ansåg 92% med samma ”Kundnöjdhetsundersökning”, att deras arbete hade lett till ökad kunskapsnivå och förbättrat skolklimat.

Jag är nu grundligt trött på antimobbningsorganisationens alla siffror och olika uppgifter.

Det är det som sker i verkligheten, som har betydelse för mig.

I detta ögonblick är det 55 000-60 000 barn och unga som plågas på olika platser i sin skola, på väg dit och hem därifrån och via sociala medier.

Det finns också mobbade elever, som stannar hemma och inte går till skolan, för att där möta sina plågoandar.

Det ser jag personligen som ett hälsotecken, att vägra gå till en skola, där det finns elever med ”rovdjursliknande” beteende och okunnig – i varje fall praktiskt handlingsförlamad – personal.

Förmodligen undgår inte vissa av dessa plågade elever, att träffas av vidriga och förnedrande elektroniska giftpilar.

Ska jag tro på, att antimobbningsorganisationens Friends arbete har någon som helst praktisk betydelse för mobbade barn och ungdomar i Sverige, så behöver jag läsa konkreta berättelser hämtade ifrån verkligheten, som visar att deras insatser gjort skillnad.

I mobbningsstatistiken har Friends dessvärre, med allt sitt arbete under mer än 20 år, inte satt något som helst avtryck. Det är lika många mobbade elever idag, som när Friends bildades 1997.