Öka Sveriges livsmedelsproduktion

För 30 år sedan producerade Sveriges bönder 75 procent av Sveriges livsmedel. Sedan dess har andelen minskat till knappt 50 procent. Varannan tugga är alltså importerad och detta i kombination med att vårt livsmedelslager är avskaffat gör svensken sårbar vid långvariga samhällsstörningar.

Alltför låg självförsörjningsgrad gör svensken sårbar och det är dags för ny strategi och handlingsplan, menar Carl-Wiktor Svensson (KD).

Alltför låg självförsörjningsgrad gör svensken sårbar och det är dags för ny strategi och handlingsplan, menar Carl-Wiktor Svensson (KD).

Foto: Fredrik Sandberg /TT

Debatt2023-02-07 05:58
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sedan den nationella livsmedelsstrategin antogs 2017 har vår värld förändrats. En global pandemi, som fortfarande pågår, har skapat stora störningar i världens import- och exportkedjor. Rysslands angreppskrig mot Ukraina har skapat ytterligare brist på råvaror. Det är dags att vi ökar den inhemska livsmedelsproduktionen och blir mer självförsörjande. Därför behöver den nationella livsmedelsstrategin uppdateras. 

Med en högre självförsörjning blir landet mer robust för att kunna hantera olika typer av kriser eller handelshinder. I fredstid skapar robustheten utrymme för mer hållbar produktion, större möjligheter till konsumtion – men också export av bra livsmedel med lägre klimatpåverkan och fler, mera stabila, arbetstillfällen. I oroliga tider minskar vår möjlighet till import och Sverige blir därmed mindre känsligt för störningar i vår omvärld.

Vårt avlånga land med stora skillnader gör förutsättningarna för lantbruk helt olika beroende på var du befinner dig. Jord, sol och odlingssäsong sätter ramen för vad vi kan producera var. God tillgång till mark och vatten och långa kalla vintrar i stora delar av landet är några av Sveriges fördelar. Runt 90 procent av all livsmedelsproduktion, och människor, finns i Götaland och Svealand.

Ytterligare cirka 600 000 hektar, i dag obrukad åkermark, skulle kunna odlas och mycket igenvuxen betesmark skulle kunna restaureras. Relativt sett är andelen outnyttjad mark högst i Norrland och Svealand, men även i södra Sverige finns potential i ett bättre markutnyttjande.

Vissa saker kan vi inte ändra på. Som var den brukbara jorden finns i landet, mängden mark, antal soltimmar, säsongslängd eller regnmängd. Andra saker kan vi med politisk vilja och beslut påverka, som företagares förutsättningar och lönsamhet genom lägre skatter och avgifter, enklare regelverk och smidigare tillämpningar. Även vägnätet och annan infrastruktur, andelen brukbar mark och andelen skyddad mark kan vi påverka.

Sveriges bönder är med sitt brukande och sin uppfödning av djur en av få garanter för en levande landsbygd och möjlighet till konsumtion – låt oss inte enbart påminnas om detta i tider av kris. Låt oss skapa långsiktiga förutsättningar för att utveckla svenskt lantbruk och samtidigt öka den inhemska livsmedelsproduktionen. 

Sverige behöver en ny strategi och handlingsplan för en ökad och uthållig livsmedelsförsörjning.