Hur okunnig och avvisande om verkligheten får man vara? Det måste vara en högst relevant frågeställning efter de minst sagt verklighetsfrämmande kommentarer som Telias pressansvarige lämnat i artikeln.

Upprördheten i bygden över den påtagligt försämrade mobiltäckningen var påtaglig redan innan artikeln. Jag kan försäkra att den stigit åtskilliga grader efter Telias uttalanden. 

Uttalandet att ”Jag köper inte att mobiltäckningen är sämre jämfört med tidigare” är direkt sakligt fel och visar med all önskvärd tydlighet att man lever i fullkomlig okunnighet om de verkliga förhållandena på landsbygden. 

Jag välkomnar gärna Telias pressansvarige till bygden så skall vi ta en biltur i områdena för att på plats se hur vanlig informationen i bilens display är: ”Inget nätverk kunde hittas”.

I sammanhanget ska det dock tydligt understrykas att de flesta säkert inte har någonting emot att kopparnätet tas bort. Många har redan sagt upp det fasta abonnemanget. Det handlar om teknikutveckling och det ska absolut bejakas. 
Det kräver dock att det finns alternativ med motsvarande prestanda och det gör det långt ifrån i detta fall. Det märkliga och anmärkningsvärda är just den påtagliga försämring som skett sedan något halvår eller år. Det har lokalbefolkningen surt fått erfara och som Telia uppenbarligen lever i total okunnighet om. 

Telia beskriver att ”den nya tekniken innebär att man får en typ av booster via mobiltelefonen och som kopplas upp mot en trådlös telefon”. Hur det ska fungera med all den rörlighet som kännetecknar rörligheten på landsbygden kan man fundera över, var och varannan mobiltelefon i området torde vara i behov av den beskrivna tekniken. 

Mobilnätet måste bara fungera i alla delar och i det aktuella området talar vi inte om någon obygd. Det gäller inte bara alla de som bor och verkar i bygden. Det gäller entreprenörer, hantverkare, småföretagare av vitt skilda slag, boende som ska kunna utföra otaliga ärenden och arbetsuppgifter.  Landsbygdens befolkning kännetecknas numera av ett enormt entreprenörskap där oräkneliga exempel på verksamhet och företagande växer fram för att man ska kunna överleva på landsbygden och behålla en levande landsbygd men då är ett fungerande mobilnät ett oeftergivligt krav vilket det fortfarande tydligen är alltför många som inte har klart för sig, inklusive politiker.

Den allmänna uppfattningen till den bristfälliga mobiltäckningen är att Telia drar ned på effekterna på sina sändare för att spara pengar. Samtidigt annonserar man kommande kraftiga prishöjningar på vissa tjänster. Lika allmän är uppfattningen att Telia kan behöva kompensera sig för tidigare minst sagt äventyrliga och kostsamma eskapader i forna Sovjetstater. Det är beklämmande Telia att behandla sin hemmamarknad och sina kunder på det sättet. Är det någonstans som man borde måna och tillämpa högsta service så är det väl sin hemmamarknad.

I sammanhanget kan man inte undgå att ställa sig frågan: var finns våra politiker som försöker överträffa varandra i uttalanden om satsningar på landsbygden och att hela Sverige ska leva? Staten är ju trots allt fortsatt stor ägare i Telia.

Menar man någonting med allt vackert tal om landsbygden borde man kunna peka med hela handen annars finns anledning att ifrågasätta den koncession som man väl har fått för att driva mobilnätsverksamhet. 
Telia – gör om och gör rätt och lyssna på kunderna och verkligheten och ställ upp för landsbygden.