Vi befinner oss mitt i en stor läkemedelskris. Genom förenklade regler kan delar av den minskas och samtidigt minska risken för ännu större hälsohot. Nu behöver regeringen agera. 

Fler och fler läkemedel har den senaste tiden blivit restnoterade. Restnoterade läkemedel är i sig inte ovanligt, men nu råder det brist på en rad så kallade basläkemedel. Läkemedel som många av oss, av olika anledningar behöver. 

Ett exempel är Kåvepenin som är ett penicillin, alltså antibiotika. Antibiotika räddar liv. Men ju mer antibiotika används desto större är riskerna att bakterierna utvecklar resistens. I brist på Kåvepenin erbjuds andra penicillinsorter. Dessa är inte sällan av typen som inte dödar bakterier lika precist som Kåvepenin och därmed ökar risken för antibiotikaresistens. Antibiotikaresistensen är enligt Världshälsoorganisationen det största hotet mot mänskligheten, efter klimathotet. 

Samtidigt, på våra apotek, kasseras mängder av läkemedel – inte minst Kåvepenin. Man ska inte kunna få ut fler tabletter än vad man behöver, och är de små förpackningarna slut måste man bryta en större förpackning. Det som blir över i den stora förpackningen måste sedan kasseras. 

Läkemedelsverkets regler är alltför stelbenta och tar inte hänsyn till antibiotikaresistensen, läkemedelsbristen eller hållbarheten. Frågan blir än mer aktuell givet vår oroliga omvärld. Vi måste ha en bättre beredskap gällande läkemedelsförsörjningen. Som hälso- och sjukvårdspolitiker är det min plikt att uppmärksamma problemen och driva på att brister av denna typ rätas till.

De omoderna och oproportionerliga reglerna är ett hot mot vår hälsa. Regeringen har gett Läkemedelsverket i uppdrag att utreda ändringar och återkomma med förslag i februari 2026. Det är alldeles för långt fram i tid. Regeringen måste ta ansvar för kampen mot läkemedelsbrist och antibiotikaresistens och se till att förenklade regler kring hantering av läkemedel på apotek kommer på plats så snart som möjligt.