Tiotusentals, kanske uppemot 50 000 människor, lever i det så kallade skuggsamhället. Det handlar om personer som efter avslag på asylansökan håller sig kvar i Sverige som papperslösa. Bakgrunden varierar, men tillvaron som papperslös medför stora risker för den enskilde och inte minst för barnen. 

Risken är stor att bli utnyttjad som billig arbetskraft utan fack eller försäkring om olyckan är framme, likaså riskerar papperslösa att bli indragna i kriminell verksamhet som prostitution. Boendesituationen kan medföra otrygghet och misär. Detta kombinerat med rädslan att bli avslöjad medför inte sällan både fysisk och psykisk ohälsa både för barn och vuxna.

I juni förra året tillsatte den socialdemokratiska regeringen utredningen Åtgärder för att stärka återvändandeverksamheten. Utredaren fick i uppdrag att se över delar av regelverket och föreslå åtgärder i syfte att stärka återvändande bland dem som fått beslut om avvisning eller utvisning. Bland annat ingick att titta på hur informationsutbyte mellan myndigheter skulle kunna öka. Uppdraget skulle redovisas senast den 31 oktober 2023. 

Den nuvarande regeringen beslutade nyligen förlänga utredningen med ett år och har gjort ett antal tillägg i utredningsdirektiven. Skola och sjukvård undantas inte per automatik. Istället ska hänsyn tas till ömmande värden – också inom andra verksamheter än utbildning och hälso- och sjukvård. Utredningen ska också ta hänsyn till internationella konventioner som ska säkerställa både barns och vuxnas rättigheter. 

Genast började en mängd debattörer beskriva utredningsförslaget om informationsplikt mellan myndigheter som en angiverilag. Man skrämmer upp enskilda befattningshavare med att man som lärare, sjuksköterska eller läkare ska tvingas ange elever eller patienter. Samtidigt demoniserar man oss som företräder regeringspartierna, trots att den nya formuleringen om undantag för ömmande värden i själva verket öppnar för fler sektorer.

Jag är själv sjuksköterska. I samband med min yrkesexamen har jag avgett löften att vårda utan anseende till person. Det finns en liknande, djup och etiskt förankrad övertygelse inom fler yrkeskårer. 

Samtidigt kan ingen blunda för att det finns ett stort behov av att upprätthålla en ordnad och rättssäker asylprövning. I grunden handlar det om att värna den reglerade invandring samtliga riksdagspartier i någon mån värnar. Det otrygga skuggsamhället behöver bekämpas, på ett sätt som beaktar barns bästa och ger utrymme för en medmänsklighet som värnar de mest utsatta. 

Jag skulle önska ett mer sansat och nyanserat debattklimat, där man inte i första hand går in för att smutskasta motståndarsidan, innan man ens har sett vad utredningen mynnar ut i. Det är min starka förhoppning att utredaren fångar in och i sina förslag återspeglar den nödvändiga balansgången mellan att hitta verktyg för att kunna avvisa och utvisa dem som inte ska uppehålla sig i Sverige och den lika nödvändiga hänsynen till internationella konventioner och ömmande skäl.