I media pågår en ganska onyanserad debatt om lodjursjakt. Den förvaltning av lodjursstammen som förekommer beskrivs ofta som ett försök till utrotning. Få saker kan vara mer felaktigt.

I Sverige finns cirka 1 500 lodjur. Miniminivån är satt till 870 djur. Stammen är med andra ord livskraftig och klarar av en omfattande jakt utan att stammen hotas. För att vårda och hålla kontroll av stammen följer länsstyrelserna i landet lodjurens levnadssituation, genom inventeringar. För att inte förvaltningen av stammen ska äventyra lodjuren har varje län en miniminivå på hur många föryngringar som krävs innan någon jakt tillåts. 

I Kalmar län har fastställts ett förvaltningsintervall på 4–8 föryngringar, licensjakt har beviljats först då 7 föryngringar uppnåtts. Inför årets jakt har länsstyrelsen hittat 17,5 föryngringar. Därför har myndigheten beslutat om en jakt på 32 lodjur, fördelat på 16 lodjur i två jaktområden, max 10 produktiva honor.

Ibland kan allmänheten tro att jägarna ansöker om jakt. Men så fungerar inte systemet. Det är länsstyrelserna som – utifrån politiska mål – avgör hur förvaltningen ser ut och hur många som ska fällas. 

2013, när det senaste beslutet om rovdjurspolitiken slogs fast i riksdagen, bestämdes att antalet lodjur ska minska i norra Sverige, med avseende på att de årligen dödar över 30 000 renar. Stammen ska hållas stabil i Mellansverige och tillåtas öka i södra delarna av landet. 

Under dessa tio år har antalet föryngringar i södra Sverige ökat från sex till 60 – en tiodubbling. Målet med rovdjurspolitiken måste beaktas som uppnåtts. 

Under lodjursjakten 2023 kommer det troligen att fällas flest lodjur i landets södra delar, eftersom det är där det finns flest individer. 

Den osakliga debatten – där man antyder att stammen riskerar att utrotas av årets jakt – är bara ett försök att skapa opinion. Argumenten baseras i huvudsak på känslor. Troligen vill inte ens debattörerna se effekten av en känslostyrd rovdjursförvaltning. 

Dagens lodjursförvaltning, som baseras på regionala förhållanden, fungerar väl. Lodjursstammen är stark och jakten nödvändig för att säkerställa en balans mellan rovdjur och bytesdjur. 

Fakta är en bättre grund än känslor när det kommer till rovdjursförvaltning. Och så måste det vara om vi vill ha livskraftiga rovdjursstammar över hela landets yta.