Den växande pilgrimsrörelsen förenar många av vår tids trender; naturintresse, motionslust, klimatengagemang, hälsomedvetenhet med andligt sökande. Människor har under århundraden vandrat till platser av särskild betydelse. Tre sådana är Vadstena, Nydala och Lund vilka nu binds samman med Hamburg genom Birgittavägen. Den första längre vandringen längs den nya leden blir en pilgrimsvandring för klimatet med slutmålet klimattoppmötet i Glasgow.

Pilgrimsvandringen ”Pilgrims Walk for Future” vill sätta klimatet överst på agendan. Vandringen äger rum med samma krav som rörelsen ”Fridays for Future” har på beslutsfattarna; att hålla den globala temperaturökningen under 1,5 grader, att följa Parisavtalet, att säkerställa klimaträttvisa och att lyssna på den bästa vetenskap som för närvarande finns. På samma gång vill vandringen uppmuntra till egen reflektion och erbjuda möjligheter att ta egna steg för klimaträttvisa och hållbarhet. Några få kommer att vandra hela sträckan från Vadstena till Glasgow, många kommer att ansluta en eller några dagar. Det kommer också att ordnas pilgrimsvandringar med samma tema på flera andra platser runt om i Sverige under sommaren.  

År 2019 skrev Svenska kyrkans biskopar ett biskopsbrev om klimatet. Där beskrivs klimatförändringarna som en existentiell och andlig kris. Hotet mot ekosystemet och mänsklighetens överlevnad och den oro, skuld och ångest som klimatförändringarna skapar rubbar oss – som individer och som värld – i våra grundvalar. I brevet lyfts också klimatfrågan som en global rättvisefråga. Klimaträttvisa, stöd till de människor som drabbas mest av klimatförändringarnas effekter, trots att de bidragit till dem allra minst, är en nödvändighet och borde vara en självklarhet. Konkret innebär det att rika länder måste hålla tidigare ställda löften om kraftfulla ekonomiska stödpaket till utvecklingsländernas klimatanpassning och omställning. Som en följd av klimatförändringarna finns en uppenbar risk för konflikter och att människor tvingas på flykt från sina hem. 

Att möta klimatkrisen kräver inre samling och yttre handling. Svenska kyrkan arbetar med målsättningen att vara klimatneutral senast 2030, 15 år före motsvarande mål för hela samhället. Den snabba omställningen, en utmaning som saknar motstycke i historien, måste bygga på vetenskap, teknik och handlingskraft. Klimatet kan inte vänta. Den yttre omställningen behöver kombineras med en inre utvecklingsresa. Dag Hammarskjölds ord att ”den längsta resan är resan inåt”, gäller också för klimatomställningen. 

Kvälltidningsretorik med ord som ”klimatångest” och ”flygskam” leder sällan till något konstruktivt. Omställningen måste ske utan att spela på känslor av skam eller skuld. En väg framåt kan vara att betona det positiva ansvaret att i kärlek vårda och värna jorden, i fast förvissning om att när ambitionen är högre än resultatet står Gud trofast vid vår sida. Gud, som själv bär världens sår, upprättar och befriar, om vi inte når ända fram. 

Den pilgrimsvandring som just nu går genom Linköpings, Växjö och Lunds stift är en del av en större global klimatrörelse. En rörelse som understryker att det är tid att gå till handling och bli en del av en nödvändig omställning. Med mod, hopp och framtidstro ska vi vara med och ta ansvar för vårt klimat och Guds skapelse. Nu är tid att låta den yttre resans omställning förenas av en inre, en omställning mot ett liv nära våra djupaste källor.