Magnus Kasselstrand skriver i sin debattartikel att granbarkborrarna fått sitt paradis tack vare skogarnas utformning idag och att skogsägarna får skylla sig själva. De borde dessutom betala för att barkborrarna nu gör skada i naturreservaten och utarmar av den biologiska mångfalden.
Detta påhopp är naturligtvis mycket provocerande och direkt felaktigt.
Sommaren 2018 var mycket torr och varm. Under långa perioder av torka stressas granen och deras motståndskraft mot skadeinsekter blir satt ur spel. Något som granbarkborren utnyttjat effektivt. Detta har vi sett i Sverige men även ute i Europa där tiotusentals hektar granskog dödats av granbarkborren. Detta får inte ske i våra svenska skogar och skogsbruket gör nu allt som står i vår makt för att minimera skadorna och stoppa spridningen.
Det är stora värden som står på spel för både samhället och för den enskilda skogsägaren som skött sin skog i generationer. Det handlar om livsverk som riskerar att gå förlorade. Att påstå att det är skogsägaren själv som orsakat denna katastrof är upprörande.
Debattören menar att granbarkborren bara angriper ”granåkrar”. Om det med detta menas rena planterade granbestånd så ser vi inte detta så tydligt som skribenten. Begreppet granåkrar känns inte heller igen då de svenska skogarna får allt mer löv, att andelen gammal skog ökar och att tallföryngringarna ökar stadigt. Om det skulle vara som debattören skriver; varför finns det då granbarkborrar i naturreservaten som beskrivs som naturskogar?
På flera håll i Götaland finns det idag alldeles för stora viltstammar. Viltstammar som gjort det mer eller mindre omöjligt att plantera det som är rätt för marken. I dessa områden är det tallen som fått stå tillbaka till förmån för gran som inte betas av det vilda i samma omfattning. Man har som skogsägare helt enkelt inte haft något val.
Gran på mark som bäst lämpar sig för tall blir inte bra i längden då den mår dåligt, blir stressad och i värsta fall dör pga av skador. Granen på dessa marker har dessutom en lägre tillväxt vilket ger sämre ekonomi för markägaren. Södra har under flera år kämpat för att minska viltstammarna och öka andelen tallföryngringar.
Nu ser vi att försäljningen av tallplantor ökat rejält och intresset bland skogsägarna är mycket stort. För Södras medlemmars del så har andelen försålda tallplantor ökat med 100 procent på bara några år. Från drygt 3 miljoner plantor 2016 till drygt 6 miljoner 2019! Inom stora områden, främsta östra delarna av Götaland, föryngrar man idag med en mycket hög andel tall. Men ska dessa föryngringar få växa upp och inte betas ner måste krafttag tas mot viltstammarna!
Onda tungor i debatten menar ofta att skogsbruket skyller på reservaten och de skyddade områdena, att dessa skulle vara orsaken till de stora granbarkborrehärjningen vi nu ser. Så är inte fallet men reservaten kan bidra till att granbarkborren förökar sig och sprids om inte åtgärder vidtas.
Här har vi en god dialog med Länsstyrelsen i Kalmar län som utifrån rådande omständigheter anpassat och antagit nya skötselföreskrifter för flera reservat. Detta för att det ska vara möjligt att oskadliggöra granvirke och därmed minska spridningen av granbarkborrar. Något som vi hoppas kunna se på fler håll i Götaland. Detta kommer gynna både den biologiska mångfalden i reservaten och den enskilde skogsägaren som är granne med reservatet.
Sverige har en lång tradition av skogsbruk och en uthållig skötsel där frihet under ansvar fått råda vilket gett upphov till de skogar vi idag har. Skogar där både produktion och biologisk mångfald samspelar. Vi har ett aktivt skogsbruk som borgar för att vi ska lösa även detta tuffa läge med granbarkborrarna.
Skogsägarna tar sitt ansvar genom att avverka angripna träd. Gör staten det också i sina skogar kommer vi tillsammans kunna stoppa granbarkborranas framfart och därigenom rädda både välfärd och arbetstillfällen i Sverige.
Carl Johan Olsson, Södra Ansvarig för samhällskontakter och föreningsutveckling, Magnus Johansson, Ordförande Södra Vimmerby SBO, Kristina Alsér, Förtroendevald Södra Vimmerby SBO