De hade inbjudit ett antal ministrar i regeringen att medverka vid presentationen, samtliga hade avböjt att medverka. Antagligen för känsligt att ta del av alla sina misstag.

I programmet fanns 27 förslagspunkter, ett fåtal av dem fick plats i programtiden.

Gruppen som arbetat fram åtgärderna har arbetat med uppgiften ett helt år och resultatet som presenterades väcker stor oro för hur Sverige ska klara av denna svåra uppgift om inte politikerna vill lyssna och ta del av arbetet som gjorts. Ett av de allvarligaste problemen är att 600 000 utrikes födda är arbetslösa och beroende av försörjningsstöd i storleksordningen 10 000 till 20 000 kr per månad beroende på familjekonstellation. Vid enstaka fall ännu högre. Låt oss räkna lågt med 10 000x12x600 000=72 000 000 000 kr=72 miljarder kronor per år. En hisnande summa som den arbetande befolkningen och företag årligen belastas med. Jämför med att vårt försvar budgeteras med drygt 50 miljarder.

En annan jämförelse som beskriver problemet är att 600 000 individer motsvarar sex stycken städer med vardera 100 000 invånare, som inte arbetar. Med detta problem för ögonen inser varje tänkande människa att det är hög tid att sätta in kraftiga åtgärder för att få in dessa människor i arbete och självförsörjning innan man tar in ytterligare folk, som ska utbildas och hamna i utanförskap. Politikerna på den vänstra sidan talar ofta om att Sverige är rikt och att vi har råd med detta svindleri? Hur kan det vara möjligt att ha en sådan åsikt med dessa fakta för ögonen?

Gruppen som arbetat med ramverket har stor erfarenhet och har förslag på kraftfulla åtgärder för att vända utvecklingen och få en bättre integration, då kan vi skattebetalare också kräva att politikerna tar del av innehållet och erkänner att de själva har misslyckats och rimligen tar till sig den kunskap som finns bland folket utanför riksdagshuset.