Lager av läkemedel och skyddsmateriel har byggts upp i regioner och kommuner för att stå rustade. Samtidigt ser medborgarna fram emot att vaccineringen kan sätta igång på andra sidan nyår, och alla Sveriges regioner gör nu sitt yttersta för att vara så förberedda som möjligt.

Många medarbetare är slitna och trötta efter våren och sommaren, och patienter får vänta på planerad vård. Vi som oppositionsparti kan vara kritiska till hur politiken hanterar vissa situationer, men vi står alltid bakom alla medarbetare som dagligen sliter för att lösa situationen under och efter pandemin.

Något som dock saknas är förståelse från regeringens håll. Sällan har en regering levererat så många otydligheter, undanflykter och svepande förklaringar som under hanteringen av pandemin. Ledande ministrar har hukat sig bakom myndigheter, och när det inte längre hjälpt pekas regioner och kommuner ut som syndabockar. Förmågan att ta ansvar saknas helt. 

Det finns förmodligen en hel del som regionerna kunde ha gjort annorlunda. Man har ”lagt rälsen samtidigt som man kört” – dock med alla beslut fattade på kunskapsbaserade grunder. Samtidigt har regionerna överlag agerat snabbt, lyssnat på regeringen och Folkhälsomyndigheten, samt inväntat order och löften om finansiering, bland annat gällande utökad testning. Men beskeden har dröjt i månader från regeringens sida.

Socialminister Lena Hallengren har hittat en ny förklaringsmodell för att beskriva Sveriges hantering av pandemin: regionerna är för många – med sex regioner istället för 21 hade pandemin hanterats helt annorlunda. Inte ett ord om det egna ansvaret eller ett uns ödmjukhet från Hallengren och regeringen. Allt landar ner i en organisationsfråga. 

Detta är beklämmande och en kraftigt förenklad syn på svensk hälso- och sjukvård. Mycket fungerar bra inom vården – men de problem som finns löses inte med större organisationer där de som fattar beslut befinner sig ännu längre bort från patienter och anhöriga. Vi Moderater anser att beslut ska fattas så nära människor som möjligt, inte minst har regeringens hantering av pandemin visat på det. Ska politiken kunna lösa medarbetarnas arbetssituation, den nära vården och väntetiderna bör organisationen vara nära och ha förståelse för hur verkligheten ser ut.

Bästa sättet för regeringen att visa respekt, för alla som drabbats av pandemin, vore att sluta skylla ifrån sig. Om något ska omorganiseras efter pandemin så är det landets högsta ledning. Det är tydligt att Sverige behöver en ny regering.

Malin Sjölander (M), vice ordförande regionstyrelsen
Pär-Gustav Johansson (M), vice ordförande regionala utvecklingsnämnden
Carl Dahlin (M), vice ordförande personalutskottet
Jonas Lövgren (M), vice ordförande beredningen för hållbarhet och folkhälsa