Svar på artikeln "Nu är det upp till bevis i vården" den 7 juni.
Tora Elfversson Dahlström skriver i VT om önskemål för sjuksköterskor. Dina önskemål finns för alla yrkeskategorier. Även önskan om högre löner. Du önskar högre löner i tusenlappar. Vi fattigpensionärer önskar oss också det. Men vi får vara glada om vi får räkna i kronor. Det är inte bara vi som är lågavlönade.
Vidare skriver du att ni är livsviktiga. Jag håller med. Men det är andra yrkeskategorier också. Vi kan inte leva utan varandra. Ta exempelvis bort sopåkarna, så får vi se vad som händer.
Problemet ligger nog i att ni är för få i yrket. Både sköterskor och läkare. Vad göra? Kan man snabbutbilda invandrarna i dessa yrken, vilket tydligen går – då måste det kunna gå ännu snabbare att utbilda dem som kan svenska.
Det skrivs i massmedia att vi kommer att sakna så och så många inom olika yrken. Okej. Jag säger att skolan är en koloss på lerfötter. Skolan har blivit något sorts ställe man ska vara på för att allmänutbilda sig. Inte yrkesmässigt. Naturligtvis finns det yrkesutbildning. Men många yrkesutbildningar i skolan kan man sänka med både ett och två år. Bland annat genom att bara köra ämnena rakt igenom det som behövs för yrket. Ta bort allt som inte hör till ämnet.
Ta exempelvis grävmaskinister. Den som inte lärt sig köra en grävmaskin på tre månader kommer förmodligen aldrig kunna köra den heller. Varför är det så svårt i dag? Inom sektorer som man i dag kallar enkla yrken.
Förr kom man till ett arbete. Visade man framfötterna fick man stanna kvar. Skulle förmodligen fungera även i dag.
Jag tror att man ska ta bort hyrläkare och -lärare. Det är bara ett sätt att lura stat och landsting på pengar. Jag tror inte att det är bra, vare sig för läkare eller lärare, att komma till nya ställen varje dag. Eller för dem som dessa individer kommer till. Det blir inte någon arbetsro för vare sig den ena eller den andra. Det skapar otrivsel.
Sen är det detta med pengar. En hyrläkare har kanske tiotusen kronor mer i månaden än den som finns på platsen. Det skapar otrivsel.
Varför stannar inte sjuksköterskor i tjänsten? Kanske beror det på pengar. Kan det vara så att det inte är trivsamt på jobbet?
För mig är det a och o att arbetet är trivsamt. En bra chef och bra arbetskamrater, bra arbetsmaterial. Den viktigaste är chefen. Solidarisk, rättvis, inte egotrippad, inte ha favoriter men ändå kunna se om man kan satsa på vissa individer.
För dagen tror jag att det viktigaste är att ni blir fler och att arbetsplatserna blir trevliga. Med mer pengar inom vården ska ni bli fler, så att stress och otrivsel försvinner.