De flesta tar för givet att på en arbetsplats är det chefer som bestämmer, några som har överblick och administrerar och sen den stora majoriteten som gör grovjobbet/basarbetet. Med mindre varianter är det så de flesta arbetsplatser är organiserade idag. Är det här det bästa sättet att göra det på? Det finns goda skäl att ifrågasätta det. 

Ett första skäl är den ojämlika maktfördelningen, makten över arbetet koncentreras till chefer och administratörer. Även om basarbetarna formellt har rätt att säga sin mening så har de sämre möjlighet att påverka och har mindre överblick över arbetsplatsens helhet. 

Ett andra skäl är att utvecklingen hålls tillbaka. Basarbetarna skärs effektivt av från att vara en del av utvecklingen av arbetet de utför hela dagarna, denna fråga lämnas till chefer och administratörer. Arbetslivet formar människor till att lyda och följa upptrampade stigar. 

Betänk all den tankekraft och kunskap, alla olika infallsvinklar, all kreativitet som på detta sätt går förlorad. Detta är ett enormt slöseri på mänskliga resurser. Det gör också arbetet tråkigt och uttröttande för många. 

Hur många har inte sett det, en ny, ung medarbetare kommer till arbetet, full av idéer och förbättringsförslag, för att några år senare ha tystnat. ”Det är ingen idé, makten ligger inte hos mig och de lyssnar inte, de idéer man ändå får igenom tar någon annan ära och vinning för”. Att bli avskuren från kontroll och beslutsfattande gör tyvärr också att människor tenderar att släppa ansvar. ”Att det där beslutet ledningen fattade inte skulle falla väl ut, det visste jag från början, men jag sa inget, det kan de ha, de lyssnar ändå inte”. Låter det bekant? Är det så vi vill att det ska fortsätta?

Det finns mycket att vinna på att bryta upp denna gammaldags arbetsstruktur, mänskligt och produktionsmässigt. En arbetsplats där tunga och repetitiva arbetsuppgifter fördelas, liksom de av överblickande administrativ karaktär, gör arbetet roligare och mer utvecklande för de flesta. En arbetsplats där beslutsfattandet sköts gemensamt inbjuder till initiativ och ökar delaktigheten, det ökar också chansen att de beslut som fattas är kloka och välgrundade.  Det borde vara uppenbart för varje kritiskt tänkande person.

Du som läser detta vet lika väl som jag att det finns de som tjänar på hur det ser ut idag, de privilegierade grupperna som åtnjuter makten att styra och ställa över andra och som styr arbetet i en riktning som fortsätter att gynna dem. De är inte intresserade av förändring. 

Det kan verka svårt att ändra på hur det ser ut, men en gång i tiden styrde kungar och adelsmän över alla med järnhand. Deras välde avskaffades. För inte så länge sedan var det otänkbart i stora delar av världen att svarta människor skulle vara något annat än slavar, än mindre få högre ämbeten, så är det som tur är inte längre. 

Vår tid kan också förändras. Elitens makt står på grunden av att alla vi andra accepterar läget och förhåller oss passiva, den blir skör så fort vi gör motsatsen – om vi gör det tillsammans som grupp.

Vi har kommit långt i den tekniska utvecklingen på ett sätt som våra förfäder bara kunde drömma om. Men hur vi organiserar oss socialt är hopplöst gammaldags och ineffektivt. Att ta klivet in i framtiden och släppa människors kraft fri skulle sätta även den utvecklingen vi hittills haft på skam.