Det ideella föreningslivet är modellbyggare, schackfantaster och sytanter – varför behöver de få stöd för att utöva sitt intresse? Ja civilsamhället innefattar dem, men också många andra i föreningslivet och folkbildningen. Det är deras aktiva som arrangerar aktiviteter på äldreboenden, har högläsning på demensboenden och hjälper oss tillrätta på det stora sjukhuset. Det är också de som håller lokaler, men också arrangerar så att filmer, teater, musikföreställningar och föredrag kan komma till de mindre orterna på landsbygden. De ordnar aktiviteter för barn och unga, både läxläsning, fotboll och ridning. Sammanfattningsvis arbetar omkring halva Sverige befolkning ideellt, varav cirka fem procent i kultursektorn. De ideella insatserna handlar om cirka 16 timmar per månad och person, det vill säga totalt cirka 48 miljoner timmar per år.

Mycket av detta görs med väldigt små eller inga bidrag, och det handlar om hundratusentals ideella timmar i arbete. Skulle kommunerna ta över utförandet skulle det innebära behov av ökade kommunalskatter. Utan föreningslivet skulle mycket av det vi ser som en självklar del av samhällsservicen inte finnas till eller vara starkt begränsad! Vill vi ha det så?

Både kommuner och regioner köper tjänster av det civila samhället, där social- och utbildningssektorn samt rekreation och kultur är de största. Cirka tre procent av Sveriges arbetskraft arbetar inom den civila sektorn, och bidraget till BNP är ungefär lika stort.

Sverige är ett samhälle som bygger på det ideella engagemanget. Vi kan se det väldigt tydligt ju längre bort från storstan man kommer. Hur hela samhällen drivs av föreningar och ideella krafter. Allt från förskola till affären och de demokratiska mötesplatser där man samlas för samtal, kultur och fest. Detta är viktigt för sammanhållning och integration. Skulle det offentliga ta över ansvaret så skulle prislappen bli allt för hög och inget skulle finnas kvar. Vi kan därför känna en oro i dessa tider när det i kommunhus resoneras om neddragna stöd och tuffare regler som omöjliggör det utvecklande arbete som sker. Ett arbete som är svårt att sätta siffror på utan bygger mer på hur man skapar tilliten till varandra på den mindre orten och låter idéerna flöda

Vi kan se en oro över att det finns en trend bland kommuner att dra ner på stödet till civilsamhället och se över regelverket, som begränsar föreningslivets frihet att utveckla sin verksamhet och möta nya utmaningar. Tilliten som varit en grund i det svenska samhällsbygget är under attack båda från kriminella och politiska krafter som vill styra landet i en mer totalitär inriktning. 

Mycket av det som idag styrs av stat, region eller kommun har sitt ursprung i våra folkrörelser. Allt från arbetslöshetsförsäkringen till sjukförsäkringen som började i den fackliga rörelsen för att hjälpa kamrater som blivit sjuka eller av med arbetet.  Det är i det civila samhället som man först känner av förändringar som påverkar samhället och försöker möta dem. Det gäller både förändringar utifrån som inflyttning och klimat och inifrån när samhället drar sig tillbaka. Det är i civilsamhället som nya tankar föds och prövas. Det är där den kreativa kraften finns att förändra samhällen. Det är därför som totalitära rörelser ser ett hot i ett brett demokratiskt civilsamhälle