Vad har hänt från 2000-talet till idag? Psykisk ohälsa bland tonåringar har ökat och uppmärksammats mer intensivt. Ångest, depression och självmordstankar har blivit allt vanligare ämnen inom ungdomspsykiatrin. Bland de faktorer som tros spela in är ökad skolstress, användning av sociala medier och prestationskrav.

Västervik är tyvärr inte på något sätt skonat. Droghandel bland unga tar nya riktningar, användning av alkohol och även prostitution i unga år förekommer. Vi bygger ut våra skyddsnät inom psykiatrin och samhället gör vad det kan för att ta hand om alla på bästa sätt. Det vill säga det satsas enormt i ”bakkant” för att rädda våra unga – vilket är givetvis helt riktigt men väldigt kostsamt. 

Vi i VIK har samlat våra krafter och nu tänkte satsa hårt i ”framkant” – vi kommer fokusera på ungdomar i kommunen som är 12 upp till 17 år. Vi kallar det TEAM 1217. Där kommer alla vara välkomna som skriver på ett avtal att inte dricka alkohol eller använda droger under ett år. Alla kommer då få ett årskort till VIK:s hemmamatcher – men, framförallt kommer alla känna sig välkomna, en tillhörighet. När man får en klubbhalsduk om halsen är vi alla lika trots kön, etnicitet, samhällsskikt – vi kämpar för samma sak. En hockeymatch är ju som antikens gladiatorspel med snabbhet, smällar och känslor för vad som händer i mitten av rinken. Det har skrivits många böcker om hur läktarkultur sammansvetsar människor och ger en tillhörighet och att vi gör saker tillsammans.

Det kommer att göras mängder med aktiviteter som gör att ungdomarna känner sig inkluderade och det finns en plats man alltid är välkommen. Att leva ut sina känslor, sjunga positiva ramsor om sitt lag, att umgås med andra och träffa äldre förebilder, det ger på sikt en ökad självkänsla. Vem är jag? Vem vill jag bli? Detta är inte ett vetenskapligt underbyggt försök. Men, det känns som nedsidan är obefintlig gentemot uppsidan. Kan vi rädda en enda ungdom under ett år från misär så är det inte bara fantastiskt för denne utan också en ekonomisk framgång för kommunen.

En missbrukare kostar samhället cirka 2,5 miljoner kronor per år. En person på ett HVB/SIS-hem kostar skattebetalare cirka 10 000 kronor per dag! Det blir enorma summor för omhändertagande över en längre tid.  Det har ju skrivits en del att kommunen satsar en mindre summa på detta och att det är ett en populistisk åtgärd. Jag kan inte förstå hur man kan tänka så – att satsa på våra ungas framtidstro ger ju oss alla hopp. Om vi lyckas vända trenden får vi ett mer positivt samhälle med fler skattebetalare som bygger välfärden i stället för tvärtom. Det gillar vi alla – inklusive politiker från alla partier.

En sak till: Det är väldigt krävande att vara förälder idag. Det var mycket enklare med auktoritär uppfostran – man kunde peka med hela handen utan några argument för sitt beslut. Det har ju visat sig att fri uppfostran är att föredra där föräldrar finns närvarande, sätter gränser och även har ett intresse att följa skuggsamhället på sociala medier där våra unga befinner sig ofta. De föräldrar som inte orkar sätta sig in i problematiken eller förlitar sig helt på skolan och därmed abdikerar sitt ansvar för uppfostran har det svårt. Då blir det i stället för fri uppfostran en situation av fri från uppfostran.

Vi på VIK ser gärna att fler föreningar tar ett än större ansvar och försöker inkludera fler ungdomar till ett kul sätt att umgås. Att satsa på ungdomar är ”billigt” i början men oerhört kostsamt om det går fel – framför allt för den unga.