Föreställ dig att du har svårt att tala, har svårt att förstå tal, att läsa och skriva i valfri kombination. Det kallas afasi och uppstår vanligtvis efter en stroke eller traumatisk hjärnskada.

Du kanske tillhör en riskgrupp. Som alla andra så ska du undvika sociala kontakter. Du uppmanas att hålla kontakt med anhöriga och grannar via telefon eller digitalt. Men du tycker det är svårt att använda digitala lösningar. Att prata i telefon är också jobbigt. Du har svårt att uppfatta vad de som ringer till dig säger. Du har svårt att själv få fram vad du vill säga.

Föreställ dig att det kommer en samhällskris där du till en början lämnas helt utanför och endast kan ta del av knapphändig information. Föreställ dig att dina vardagliga kontakter och din vanliga sysselsättning upphör. Din rehabilitering ställs in på obestämd framtid.

Just precis. Det är ensamt. Det är tyst. Du känner dig utlämnad. Du känner dig nog ofta både ledsen och håglös. Kanske blir du deprimerad.

Vi i Afasiföreningen i Kalmar län tillhör dem som innan coronapandemin fanns som en av civilsamhällets stöttepelare för personer med afasi. I våra verksamheter har det funnits möjlighet att träffa andra, lära av varandra och bryta isolering. Nu letar vi som många andra möjligheter att ställa om vår verksamhet. 

Det krävs stöttning och krafttag från många håll. Logopederna som är få i Kalmar län behöver samarbeta med kommunerna och använda digitalteknik för att nå fler patienter, anhöriga och vårdpersonal. 

I Västerbotten genomfördes 2006-2008 ett projekt under ledning av cheflogoped Käte Alrutz. Detta prisbelönades och kan vara inspirationskälla.

Kommunernas anhörigkonsulenter, kommunikatörer, tjänstemän, primärvården och hemsjukvården – alla måste bli bättre på att strategiskt planera för att nå personer med afasi. Tystnaden behöver brytas.