För någon vecka sedan presenterades FN:s klimatrapport IPCC.

Många har tytt rapporten på sitt sätt och gett sina vinklingar av hur vi räddar jorden. Vi inom de gröna näringarna har fått utstå en hel del kritik, en del befogad men många gånger där fakta och påstående ryckts ur helhetsperspektivet.

Vi inom jord- och skogsbruket producerar mat, energi, biologisk mångfald, upplevelser och en levande landsbygd. Detta genom att arbeta på ett så klimatsmart sätt som möjligt. Vi tar till oss ny teknik för att bli så effektiva, energisnåla och hållbara som möjligt.

Vi kan ta skogen som ett exempel, där det beskrivs att vi måste sluta skövla skogarna. Detta stämmer inte alls på det svenska skogsbruket. I Sverige planterar vi två nya träd för varje träd som avverkas, totalt 380 miljoner nya träd varje år. Detta har gett resultatet att vi aldrig har haft så mycket skog i Sverige som nu, vi har fördubblat våra skogar de senaste 100 åren. Någon skogsskövling ägnar vi oss alltså inte åt. Skogen är dessutom en stor CO2-fälla, som tar upp 83 procent av all koldioxid som vi producerar i landet. Men det förutsätter att vi tillåts bruka våra skogar genom att avverka, plantera och gallra och inte lägga en död hand över all skog, för då får vi inget CO2 upptag.

På våra åkrar producerar vi spannmål, oljeväxter, baljväxter och vall. En del går direkt till humankonsumtion och en del går genom djuren och omvandlas därmed till högvärdigt protein, något som vi bör ha i vår kostcirkel. Ungefär 50 procent av åkerarealen i Sverige består av vall (hö till djuren) och måste konsumeras via djur för att det ska omvandlas till något som vi människor kan konsumera. Varför odlar vi inte andra grödor istället för vall? Det enkla svaret är att på stora delar av den arealen går det inte att odla något annat på grund av dåliga jordar, frostkänslighet, torka, skador på grödor orsakade av ett allt för stort vilttryck, med mera.

Gör vi då inget för att minska vårt klimatavtryck? Självklart gör vi det, vi har exempelvis minskat utsläppen från jordbrukssektorn med närmare 30 procent sedan mitten av 1990-talet. Men produktionen måste också vara ekonomiskt hållbar, vi bedriver en produktion som lever på en världsmarknad där priset på produkten har en mycket stor betydelse på vilken produkt du som kund väljer i butiken. Frågan man kan ställa sig är: kommer vi att kunna leverera framtidens livsmedel till de priser som vi har idag? För femtio år sedan gick mer än en tredjedel av den disponibla inkomsten till maten, nu är vi nere i en niondel. Är konsumenterna beredda på att betala mer, är samhället (skola, omsorg) beredda på en fördubbling av budgeten för mat. Det är en fråga vi måste ta med i debatten, för det är inte så enkelt som att bara ställa krav utan att det kostar något.

Många väljer att köpa det som vi svenska bönder producerar, och det gillar vi. Det visar att vi har lyckats visa att våra produkter har hög kvalitet, ger ett betydligt mindre klimatavtryck än vad andra länders produkter ger. Dessutom skapar vi arbetstillfällen i landet, den biologiska mångfalden gynnas och vi får en levande landsbygd.

Så en del i att minska klimatbelastningen är att utveckla det svenska jord- och skogsbruket - det finns fastslaget i livsmedelsstrategin som är antagen av Sveriges riksdag.