”Jobb är grundläggande. Alla som kan jobba ska jobba. Det gäller lika för alla.” Så sa Magdalena Andersson i sitt installationstal på S-kongressen, ett par veckor innan hon utsågs till Sveriges statsminister. ”Alla barn ska se sina föräldrar arbeta och bidra till samhällsbygget. Det ger stolthet, viktiga förebilder, men också en insikt om vad som en dag också förväntas av dem.”
Den visionen delar vi fullt ut med statsministern, liksom övertygelsen om att det är i Sveriges företag som de nödvändiga jobben uppstår.
Tyvärr är det i övrigt ganska sparsmakat med såväl visioner som initiativ i svensk politik för närvarande. Det är olyckligt, för det som Sverige just nu behöver mest av allt är visioner, handlingskraft och ett brett samförstånd om att ett starkt näringsliv och livskraftiga företag är lösningen på vårt största problem – utanförskapet.
I sydöstra Sverige, Kalmar, Kronobergs och Blekinge län står 75 564 personer utanför arbetsmarknaden i arbetsför ålder. Att få ett arbete och ett sammanhang är framför allt viktigt för den enskilde, men också en stor vinst för samhället.
Men för att företag ska kunna växa och nyanställa, behöver de också tillgång till rätt kompetens. Nya LAS är en viktig reformering som både kommer att skapa flexibilitet och ge stora möjligheter till kompetensutveckling och omställning. Det livslånga lärandet är något som kommer att betonas och bli centralt på den nya arbetsmarknaden.
Men fortfarande är kompetensbristen svenska företags största tillväxthinder. Samtidigt som många branscher skriker efter arbetskraft, ökar ändå utanförskapet – framför allt i grupperna unga och utrikes födda. För att råda bot på den missmatchen behöver vi ett utbildningssystem som i betydligt högre utsträckning levererar det som företagen efterfrågar. En tidigare introduktion till näringslivet i skolan och Ung Företagsamhet på alla skolor är andra åtgärder som skulle förbättra matchningen.
Att klara klimatomställningen är helt avgörande för framtiden och i den omställningen vill och kan företagen vara motorn. Men då krävs också rätt förutsättningar.
I dag ser vi hur långa tillståndsprocesser hindrar expansioner och utbyggnaden av elinfrastrukturen, samt hur bristen på planerbar el omöjliggör nya, stora etableringar och hämmar allt från laddinfrastruktur till stabil tillgång för stor tillverkningsindustri. Att beskedet i slutförvarsfrågan fortfarande dröjer och att det både är nödvändigt och lönsamt att elda fossilt i Karlshamnsverken är två stora underbetyg till svensk elpolitik.
Covid 19-pandemin har utöver allt mänskligt lidande också gjort en hel del saker tydliga. Det har blivit smärtsamt uppenbart hur fort det går att rasera principer och stänga gränser – vilket orsakat komponentbrist, långa leveranstider och ökade råvarupriser. Samtidigt ser vi att helt nya arbetssätt och nya arbetsmarknadsregioner växer fram i pandemins spår.
Företagen skapar skattepengar, välfärd och jobb och sitter på nyckeln till de flesta av Sveriges problem och utmaningar. Det är inte företagens ansvar eller uppgift att skapa fler jobb, men företag som får rätt förutsättningar från politiken kommer både att växa och anställa fler och gå i frontlinjen för en grön och hållbar omställning.
Kort sagt: Om det ska gå bra för Sverige, måste det gå bra för svenska företag. Ge dem därför bästa tänkbara förutsättningar att lyckas med det.