I en tid av mångfald och alltmer individualiserad mediekonsumtion ökar behovet av något som binder oss samman och gör att vi upplever gemenskap. Julen är en sådan gemensam referenspunkt. Även om varje familj har sina traditioner finns väldigt många gemensamma drag. När vi ser Mannen från Mallorca och i en scen hör en sprittande melodi i bakgrunden vet vi att klockan är strax efter tre på julafton och att barnen i filmen tittar på Kalle Anka som djungelfotograf. 

Vi kristdemokrater menar att ett gott samhälle, där människor känner gemenskap och ställer upp för varandra, där finns det ett nät av sådana sammanbindande referenspunkter. I vår vision för skolan står kunskap och bildning i fokus. Bildning som ger förståelse för samhället vi lever i och historien vi kommer ur. Kunskaper som sedan bildar grund för djupare analyser och reflektioner. 

För ett år sedan diskuterades Skolverkets förslag till kursplaner. Man hade plockat bort delar som antiken, Bibeln och psalmer med koppling till kyrkoåret. Det blev ett ramaskri. Skolverket tvingades backa. Skälet till att reaktionerna blev så starka i vårt sekulariserade land, är just behovet av gemensamma referenspunkter. När ordet trojan förekommer i internetvärlden kopplar vi det till den ökända hästen i Troja, som smugglade in krigare från fiendesidan rakt in i den befästa staden. 

När vi ser adventsstjärnorna i husfönstren associerar vi till bilden av ett stall med en grupp människor runt ett nyfött barn, själva ursprunget till den kristna julen, som firas runt hela vår jord. I vårt sekulariserade samhälle riskerar vi att tappa bort den tradition som binder oss samman, inte bara i vårt land utan med människor runt hela jorden. Där har skolan en viktig roll att fylla som förmedlare av kunskap och bildning. Genom bildning kan även de som inte har välutbildade föräldrar få del av det gemensamma kulturarvet. Då kan skolan fungera som en institution för ökad integration och jämlikhet.