Samtidigt som regioner och kommuner gör en enorm insats för att bidra till att bekämpa pandemin, riktar olika debattörer kritik mot att det går för långsamt. Faktum är att det är läkemedelsbolagen som nu drar ned tempot. 

För att Sverige ska klara målet att hela den vuxna befolkningen ska ha erbjudits vaccination innan halvårsskiftet krävs det stabila leveranser av vaccin från läkemedelsbolagen. Sedan vaccineringarna startade den 27 december har läkemedelsbolagens leveransplaner ändrats gång på gång och med korta varsel. Det gör att en rigorös planering måste göras om hela tiden. Att vaccinera 8,2 miljoner svenskar med drygt 15 miljoner doser vaccin är en utmaning, men med rätt förutsättningar är det verkligen ingen omöjlighet. 

Vaccinet, och att så många som möjligt väljer att vaccinera sig, är en nyckel för att komma ur pandemin. Det är därför fullt förståeligt att debatten är livlig. Den blir dock mer stringent om utkrävande av ansvar riktas mot rätt part. 

Regionerna har mångårig vana vid stora vaccineringar. Den som nu genomförs är den största någonsin och planeringen har pågått sedan i somras. All logistik är förberedd och kommer skalas upp i takt med att antalet som ska vaccineras ökar, flera tusen personer har extraanställts, ändamålsenliga lokaler har ställts i ordning för att underlätta för en smittskyddad vaccinering, frivilligorganisationer engageras för att hjälpa till och andra samarbeten etableras för att underlätta vaccineringen. 

Regionernas kapacitet är inte den stora frågan här. Frågetecknen är leveranserna av vaccin och eventuell oro för att vaccinera sig. Här har staten i form av regeringen och Folkhälsomyndigheten ett viktigt ansvar tillsammans med de läkemedelsföretag som de har tecknat avtal med. Det är läkemedelsbolagens förmåga att förse oss med vaccin som bestämmer takten för vaccinationerna. Just nu levererar de med väldigt lågt tempo. När samtidigt debattörer från olika delar av samhället säger att det är regionerna som vaccinerar långsamt, så är det grundlöst och riskerar att bidra till minskad motivation hos befolkningen. Det är ju läkemedelsbolagen som drar ned på tempot. 

Nu har Folkhälsomyndigeten äntligen aviserat de nationella kommunikationsinsatserna som ska ske enligt överenskommelsen mellan regeringen och SKR. De behöver komma igång snarast för att motivera till vaccinering och skapa trygghet. Därifrån kommer regionerna att fortsätta att ta sitt ansvar: att sprida information om när och var vaccinering kan ske för den som bor i regionen. 

Läkemedelsbolagen måste leverera, regeringen och Folkhälsomyndigheten måste säkra att så sker och kommuner och regioner behöver få tydliga förutsättningar för sin planering. Det är en kedja som kräver att alla i laget levererar. Regionernas budskap är tydligt ”Ge oss vaccin, så vaccinerar vi!”.