Stor förvåning, kränkthet och till och med ilska uppstod i debatten när Socialstyrelsen i somras presenterade sina uppdaterade riktlinjer för riskbruk av alkohol. Något som åter blev aktuellt när Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning (CAN) här om veckan visade att hälften av svenskarna dricker över gränsen för riskbruk. Den hetsiga debatt som varit grundar sig i en missuppfattning kring framför allt tre saker: 1) vad riskbruk faktiskt innebär, 2) att gränsvärdena är svåruppnåeliga, samt 3) att det för många skulle krävas en stor omställning för att nå gränsvärdena.

1. Är riskbruk av alkohol samma sak som beroende? Nej! I den allmänna debatten blandas ofta riskbruk ihop med beroende. Många rasar över att Socialstyrelsen genom benämningen riskbruk stämplar hälften av alla svenskar som ”alkisar”. Riskbruk innebär att en person kan ha måttliga, eller till och med inga, negativa konsekvenser av alkohol, men att personen dricker på ett sätt som på sikt kan påverka hälsan eller leda till negativa sociala konsekvenser. Beroende däremot, innebär att man inte längre klarar av att kontrollera sitt drickande. 

Gränserna som är satta kanske inte bekvämt passar in i våra liv. Vissa kanske heller inte alls vill följa riktlinjerna. Som vuxna gör alla sina egna val och sina egna riskbedömningar. Men som myndighet har Socialstyrelsen också sitt ansvar. Med dessa gränsvärden, som bygger på en gedigen forskningsgenomgång, visar de att det inte finns någon gräns för riskfri alkoholkonsumtion – oavsett hur varje enskild person väljer att agera, eller vad man själv tycker är en ”normal” nivå. Att hålla sig under gränsen för riskbruk innebär åtminstone låga risker.

2. Hur nära dessa gränsvärden dricker vi? Den allmänna uppfattningen verkar vara att Socialstyrelsens gräns är någon form av utopi som är omöjlig att uppnå. CAN har kommit fram till att hälften av svenskarna dricker över gränsen. Men en annan viktig frågan är, hur mycket över gränsen dricker svensken? När vi på IQ beräknade detta såg vi att snittsvensken dricker ungefär 10 procent över riskbruksgränsen. Det innebär att för många kan det räcka med mindre förändringar för att nå ner under gränsen. 

3. Hur hamnar man rätt? Alkoholkonsumtionen är långt ifrån jämnt fördelat mellan oss svenskar. Självklart behöver en del personer dra ner rejält för att värna sin hälsa, och en del personer har en beroendeproblematik som kräver sina insatser. Men för väldigt många kan det räcka med små justeringar för att dricka mer hälsosamt. Kanske kan du byta starkölen mot en folköl, eller varför inte mot en alkoholfri öl emellanåt? Det finns alkoholsvagare alternativ i de flesta dryckeskategorier. Att exempelvis välja ett vin på 12 procent, i stället för ett på 15 procent, påverkar sannolikt inte din känsla av att du unnar dig, men har en positiv påverkan på den totala mängden alkohol du får i dig.

Att prata alkoholvanor har alltid varit kontroversiellt. Det kommer alltid att vara en utmaning att få allmänheten att acceptera gränsvärden som stör det egna sättet att leva. Speciellt om det visar att mitt sätt att leva kan vara skadligt. Alkohol är en central del i vår kultur. I det läget finns ett vägval att göra, antingen avfärdar man gränsvärdena som överförmynderi, eller så anammar man ett smartare förhållningssätt till alkohol. Valet är ditt och ingen tvingar dig.