Studieförbunden får inte statsbidrag för att vara en del av marknaden, utan för att vara något emot marknaden. Därför blir det så fel när man använder ord som "kunder" och "produkter". Hos studieförbunden ska man inte vara kund. Det är lika fel att kallas för kund som om man skulle bli kallad kund i kyrkan.

En produkt är en vara eller tjänst som erbjuds på en marknad med kunder. Därför kallar man en banan för en produkt. Men en studiecirkel är inte, och ska inte vara, en produkt. Tänk om man skulle börja kalla en gudstjänst för en produkt. 

Lönsamhet och vinst ska inte heller användas är man talar om bildningsförbunden. Däremot kan man ha överskott, men då är det viktigt att komma ihåg att överskottet ska gå tillbaks till ändamålet – verksamheten. Om inte försvinner också studieförbundens befrielse från inkomstskatt och därmed momsbefrielsen. Det är bara att läsa inkomstskattelagen, så får man det beskedet.

Varför tar man bort ordet studiecirkel mer och mer inom bildningsförbunden? När man använder ordet kurs, så ökar risken för att man uppfattas att vara en del av marknaden. Vi behöver mer folkbildare i folkbildningen. Människor som brinner för sin sak. ABF:s grundare Rickard Sandler sa när han tog initiativet till studieförbundet att mångfald ska råda inom folkbildningen, något annat vore enfald. Olof Palme sa att “Sverige är en studiecirkel”.

Sandler och Palme hade aldrig beskrivit en studiecirkel som en kurs som säljs på en marknad med målet att gå med vinst. Det hade varit lika fel som att svära i kyrkan.