Spel för galleriet inom politiken

Kommunfullmäktige är det högsta beslutande organet i kommunen och är, kan man säga, grunden till demokratin lokalt.

Vill vi leva i ett demokratiskt samhälle måste vi organisera det på ett sätt så att den politiska styrningen lever upp till den demokratiska normen, menar skribenten efter sitt första möte som ledamot i socialnämnden.

Vill vi leva i ett demokratiskt samhälle måste vi organisera det på ett sätt så att den politiska styrningen lever upp till den demokratiska normen, menar skribenten efter sitt första möte som ledamot i socialnämnden.

Foto: Peo Paulsson

Debatt2020-08-19 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De folkvalda som sitter i fullmäktige ska företräda kommuninvånarna med målet att skapa ett samhälle som är så bra som möjligt för alla invånare.

Men hur väl fungerar kommunfullmäktige, när de flesta beslut avgörs i AU och kommunstyrelsen?

Förvisso ska besluten tas i fullmäktige men det blir sällan någon debatt utan fullmäktige beslutar oftast enligt de förslag som kommer från AU och kommunstyrelse.

Efter mitt första sammanträde i socialnämnden i Hultsfred, kan jag konstatera att det är samma sak där – nämnden beslutar i enlighet med det förslag som AU eller förvaltningen lagt, utan någon diskussion att tala om.

En rimlig fråga man kan ställa som skattebetalare är: "Vad f–n får jag för mina inbetalade skattemedel?".

Vad är det för vinst att så många sitter på arvoderade möten där deras funktion tydligen bara är att bejaka redan fattade beslut?

Redan i rapporten från Kommunutredningskommittén, SOU 2001:48, konstateras det att det ofta uppstår ett ”symbiotiskt förhållande” mellan tjänstemän och heltidsarvoderade förtroendevalda. I Demokratiutredningen, SOU 2016:5, skriver man att ”I många avseenden har tjänstemännen ett maktövertag över de förtroendevalda, i synnerhet när det gäller fritidspolitikerna”.

Vill vi leva i ett demokratiskt samhälle måste vi organisera det på ett sätt så att den politiska styrningen lever upp till den demokratiska normen. Det ställer också krav på den enskilda individen, att man vill tillägna sig kunskap, givetvis efter den egna förmågan, både när det gäller fakta och konsekvensanalys.

Vi är väldigt på när det gäller att tala om för andra länder att de har brister i sitt styrelseskick, men de demokratiproblem som Sverige har och som har påtalats under 10 år, ser man inte mycket debatt om.

Ordspråket ”Att se grandet i din grannes öga men inte bjälken i ditt eget” äger verkligen sin tillämpning i den svenska politiken. Så även devisen ”Bröd och skådespel åt folket” när vi matas med lättsam underhållning från morgon till kväll även i våra Public servicekanaler.

En väl utbildad befolkning som vill engagera sig och har förmåga att reflektera och analysera är grunden för ett demokratiskt samhälle. Sverige är illa ute!