Min interpellation, om hur man säkerställer att vikarier i äldreomsorgen i Kinda har en god skriftlig och språklig förmåga, har en ”obehaglig ton”? Detta enligt Vård- och omsorgsnämndens ordförande Lars Karlsson, som inte har upplevt att det finns något problem (ÖC, KP 30/3).
Det här var ett reellt problem under semesterperioden i Kinda. Men givet det samhällsklimat vi har, går man som personal inte till överordnad med problemet. Det är mycket bra ju fler som vill arbeta inom vården och vi har duktiga medarbetare som inte är födda i Sverige, men ett grundkrav ska vara att man kan språket.
Det ska vara en rättighet för våra äldre att kunna förstå omsorgspersonalen. Fast det verkar vara svårt att hålla sig till själva frågan, det blir en diskussion om andra saker, exempelvis ”tonen” i det skrivna. Det är både beklagligt och svårförståeligt eftersom dålig språkförståelse är ett problem över hela landet numera. I Ronneby till exempel har man tänkt börja med språktest för att säkerställa kunskaper i svenska hos vikarier (SVT 29/3 2019). Vi sitter här som politiker i Kinda för att göra vårt bästa för medborgarna. Att då inte säkerställa att vikarier talar godtagbar svenska uppfyller inte vare sig kvalitetskriterier eller patientsäkerhetskriterier.
Här nedan anges Lex Sarah anmälningar på grund av språkliga missuppfattningar på olika äldreboenden i landet. Lex Sarah innebär att anställda inom bland annat äldreomsorg har skyldighet att anmäla missförhållanden. Det kan handla om brister i omsorgen, övergrepp eller dåligt bemötande. De nedan citerade incidenterna är anmälningar citerade från Kommunalarbetaren, 30/3 2018:
- ”I Bro hemtjänst i Upplands-Bro blev en brukare lämnad på altanen av en timvikarie i flera timmar. Vikarien uppfattade det som att brukaren ville sitta kvar och missförståndet berodde enligt kommunen på språkförbistring. På grund av händelsen och den bristande svenskan fick hen inte fortsätta sitt vikariat.
- På äldreboendet Elgströmska i Örebro uppdagades förra året en skandal där de äldre misskötts på olika sätt. I kommunens Lex Sarah-utredning framgår att det bland många andra brister fanns personal som var så dåliga på svenska att det var svårt med kommunikationen och svårt för arbetsgivaren att ge instruktioner. Kommunen konstaterade att det till och med var svårt att erbjuda vissa i personalen kompetensutveckling eftersom de hade så svårt med svenskan att de inte skulle kunna ta till sig innehållet i utbildningen.
- I hemtjänsten i Nyköping missades ett larm och brukaren som ramlat blev liggande i en timme. Först när nattpatrullen kommer får personen hjälp. Då brukaren åt blodförtunnande kunde det medfört allvarliga konsekvenser. Den vikarie som borde ha åkt dit hade inte förstått vilken telefon som var larmtelefon. Trots att en chef också ringde upp uppstod missförstånd och vikarien åkte hem. Även tidigare på kvällen missades ett annat larm på grund av språkbrister hos personalen”.