I en rapport, som nyligen publicerades av Sydsvenska Handelskammaren, konstaterades att Kronoberg, Blekinge och Kalmar län i de tre senaste nationella infrastrukturplanerna, som tillsammans omfattar investeringar under nästan tjugo år, har tilldelats mycket låga investeringsnivåer jämfört med riksgenomsnittet i både absoluta och relativa termer. Därför har arbetsmarknaderna inte heller vuxit.
Här finns det skäl att vara självkritisk. Vi som lever och verkar i denna del av Sverige har uppenbarligen inte enats om vad som är viktigt, och därför inte heller kommunicerat det tillräckligt tydligt till regering och myndigheter.
När det gäller järnvägen mellan Kalmar och Linköping, Stångådalsbanan, är detta fortfarande fallet. De politiska partierna har inte kunnat enas över länsgränsen.
Med ett undantag. Kristdemokraterna i både Kalmar län och Östergötland, både regionpolitiker och riksdagsledamöter, vill satsa på järnvägsförbindelsen mellan våra län.
Kristdemokraterna i Region Östergötland gick till val på ett startpaket för Stångådalsbanan 2018, som ett första steg för att utveckla tågtrafiken. Kristdemokraterna i Kalmar län står bakom regionens förslag till snabbstart för sydöstra Sverige, där en omfattande satsning på järnvägen Kalmar-Linköping ingår.
I riksdagen har vi både lagt motioner om satsningar på Stångådalsbanan och ställt infrastrukturministern till svars för dagens underutveckling. Under de senaste två mandatperioderna har Kristdemokraterna varit det parti som i riksdagen har engagerat sig mest i denna fråga. Nästan hälften av alla motioner, interpellationer och skriftliga frågor om Stångådalsbanan har kommit från Kristdemokraterna.
Med stöd i bedömningar och analyser, som den aktuella från Sydsvenska Handelskammaren, har vi också kunnat visa hur sydöstra Sverige hålls tillbaka av bristen på investeringar i infrastruktur. Och det är inte bara våra län som förlorar på detta, utan hela landet. Som Sydsvenska Handelskammaren skriver: ”Utan förbättrade regionala anslutningar till den nya stambanan riskerar en viktig och betydande del av Sveriges industri- och exportmarknad att hindras från tillgången till bra transportmöjligheter och infrastruktur.”
Vi kan bara beklaga att andra partier inte på samma sätt har kunnat samla sig omkring en gemensam syn på behoven. Utmaningarna är idag närmast akuta. Det nya signalsystemet ERTMS och det signalsystem som idag används på Stångådalsbanan är inte kompatibla med varandra. När det nya signalsystemet har införts på Södra stambanan och Linköpings station riskerar alltså förbindelsen att brytas. Alternativet till satsningar är inte oförändrat läge utan tydliga försämringar.
Därför hoppas vi att våra kollegor i andra partier trots allt kan enas om behovet av satsningar på järnvägen Kalmar-Linköping. Om det politiska arbetet bedrivs som hittills, med stark uppbackning i det ena länet men inte i det andra och tydlig profil på regionnivå men svag profil i riksdagen, kommer det inte att lyckas. Alla kan genomskåda att det är ett tal med ”kluven tunga”. För att regeringen och Trafikverkets ledning ska ge oss de resurser som behövs för att verkställa de investeringar som är nödvändiga på Stångådalsbanan krävs det att regionala politiska företrädare i båda våra län talar med ett gemensamt budskap.
Tills dess är risken att det mesta blir som det varit. Och det kan vi inte acceptera. Därför utmanar vi våra kollegor bland övriga partier att offentliggöra det man är enig om.