Kisa är en kommun som ligger mig varmt om hjärtat, med vår familjehistoria – här öppnades den första Sandströmsbutiken 1923, här bodde mina farföräldrar och här växte min pappa upp.
Ibland är det dock en del saker som jag inte förstår i kommunen. Det verkar vara en av Sveriges politiskt bråkigaste kommuner med personangrepp, personavhopp, vendettor och tjänstemän som kommer och ännu fler som går.
Den senaste tiden är det två saker som sticker ut hos mig: kommunens val att inte stödja den lokala handeln med presentkort till de anställda, utan istället välja sådana som bara gick att använda på internet. Anledningen sades vara att det var besvärligt, ja nästintill omöjligt, av administrativa skäl. Mig veterligen har ingen annan kommun misslyckats med detta, och kanske kunde kommunchefen i Kinda slagit en signal till Vimmerby kommun och frågat hur man gör. Där fungerade det smärtfritt.
Men det mest märkliga är hur man utan någon större debatt och med en axelryckning konstaterar att Kisabacken slår igen. En institution som startade redan 1958 och som erbjudit den bästa skidåkningen i södra Sverige och dragit tusentals besökare varje vinter.
Kinda Alpina Klubb har lärt drösvis med barn att åka skidor. Den har betytt mycket för att sätta lilla Kisa på kartan, gett besöksnäringen inkomster och säsongsanställda jobb. Dessutom har ju Kinda AK gjort ett jättejobb varje säsong med frivilliga och ideella krafter för att hålla igång verksamheten och jobba med snötillgången.
Nu är anläggningen såld för att istället bli en cykelanläggning, liftarna ska säljas och skidanläggningen läggas ner. En av liftarna lär redan vara nedplockad.
MTB-anläggningen kan vara en bra idé. Alla säsongsdestinationer brottas med att hålla igång verksamheten under hela året. Alltifrån Astrid Lindgrens Värld till Åre. Och det är varje turistanläggnings dröm att kunna ha aktiviteter tolv månader om året. Jag tror dock att det ur affärssynpunkt är ett väldigt dåligt beslut av den nye ägaren att kapa ena benet och försöka hoppa på ett. Det lär bli besvärligare.
Men det som förundrar mig allra mest är hur tankarna gått i Kisa och i kommunhuset. Hur är det möjligt att lägga ner en skiddestination till synes utan debatt, varken från politiker, tjänstemän eller medborgare?