I den politiska debatten framställs ofta kapitalskatten som en ratt som politiker kan vrida om för att omfördela inkomster. Sällan uppmärksammas faran med höga kapitalskatter. Likaså hävdas att den svenska skatten skulle vara låg. Så är inte fallet.

Sveriges 30 procent i generell skatt på utdelningar och kapitalvinster ska jämföras med konkurrentländernas snitt som ligger runt 20 procent. I vissa situationer kan kapitalskatten i Sverige bli 60 procent. Som lägst är den 20 procent.

Vår lägsta nivå motsvarar alltså den genomsnittliga skattenivån i konkurrentländerna. I andra länder finns dessutom ofta lägre nivåer för exempelvis de som ägt sitt företag ett helt liv.

För att veta vad det skulle innebära om Sverige hade samma nivå på kapitalskatten som i våra konkurrentländer (20 procent) har Svenskt Näringsliv låtit det välrenommerade forskningsinstitutet IFO i München räkna på en sänkt beskattningen för onoterade, noterade och fåmansägda bolag.

Forskningsstudien från IFO visar att en lägre kapitalskatt bland annat skulle innebära 35 000 fler sysselsatta och 3,1 procent högre BNP, vilket motsvarar ett ökat välstånd om 30 000 kr per år och hushåll. Skattesänkningen gör fler privata investeringar mer lönsamma och de beräknas öka med över 6 procent. Stigande företagsvinster och löner ökar också skatteintäkterna, vilket medför att reformen på sikt är i det närmaste helt självfinansierande genom växande skattebaser. Starka skäl talar alltså för en sänkt kapitalskattning.

Resultaten visar att vår ekonomi är känslig för skatter på kapital. Vi måste därför vara försiktiga med villkoren för de som skapar vårt välstånd. Det är i framgångsrika investeringar i företag som alla våra resurser skapas. Kapitalskatter är därför en farlig ratt för att försöka omfördela inkomster. Vrider man fel kan alla bli förlorare. Men vrider man rätt ökar investeringarna, fler får jobb och ekonomin växer. Rätt väg är att sänka kapitalinkomstskatten till i nivå som är konkurrenskraftig med omvärlden. Det vinner vi alla på.