Idag vet vi att covid-19 har utlöst den värsta ekonomiska krisen i modern tid, och att de som hade det sämst redan innan pandemin drabbas hårdast. Av 2 miljarder arbetare i den informella ekonomin stod många, från en dag till en annan, utan levebröd när samhällen stängdes ner. I Afrika söder om Sahara riskerar 426 barn att dö varje dag resten av året på grund av matbrist som förvärrats av pandemin. I ansträngda sjukvårdssystem blir vård till våldtagna flickor, mödravård och vaccin mot dödliga barnsjukdomar bortprioriterat.
Det här är krisåret då det enligt FN hade behövts fyra gånger mer internationellt bistånd i världen för att möta pandemins katastrofala konsekvenser för människor i fattigdom. Detta samtidigt som ekonomin går dåligt även i höginkomstländerna, vilket riskerar att leda till minskat internationellt stöd.
De ekonomiska behoven i Sverige är stora och de personliga tragedierna i pandemin många. Här finns samhällsproblem som kräver mer resurser. Dem måste vi klara av att ta oss an. Samtidigt är en värld med större ojämlikhet, mer hunger och konflikter en osäkrare värld för oss alla. Internationellt bistånd är inte ensamt lösningen, många olika resurser kommer att krävas för en hållbar återhämtning. Men bistånd är ett avgörande bidrag till att långsiktigt bygga upp samhällen med fungerande institutioner, tillgång till mat, utbildning och sjukvård.
Det finns de som vill ta från det internationella biståndet för att täcka ökade kostnader i Sverige. Men vi som är ett av världens rikaste länder bör alltid kunna avsätta en hundradel av BNI till de som har det sämre. En minskning skulle dessutom bryta mot riksdagens åtagande om biståndets nivå. Om Sverige minskar sin insats är det stor risk att andra länder följer efter. Vi sätter i sådana fall en negativ trend som kommer att allvarligt hota världens möjligheter att bekämpa fattigdomen.
Ska vi inte göra tvärtom istället? Kan vi få blicka tillbaka på krisen och vara stolta över att vi orkade och förmådde hjälpa andra även när det blåste kallt? Att vi sa ”nu är det tufft för oss, men oändligt mycket svårare för andra”. Att vi visste att Sveriges internationella engagemang inspirerar och ökar hoppet om en hållbar framtid för alla efter coronakrisen.
Låt dina folkvalda som är tillbaka i riksdagen den här veckan veta att du är stolt över ett Sverige som inte lämnar de svagaste i sticket. Ett Sverige som fortsätter att vara en stark röst för en mer jämlik och hållbar värld.
Underskrifter, samordnade av CONCORD Sverige:
Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan; Jennifer Vidmo, generalsekreterare ActionAid Sverige; Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna; Martina Hibell, generalsekreterare Barnfonden; Lena Ingelstam, generalsekreterare Diakonia; Miet Lammens, ordförande Emmaus Stockholm; Daniel Grahn, generalsekreterare Erikshjälpen; Charlie Aronsson, tf kanslichef Fair Action; Hanna Dahlström, kanslichef FIAN Sverige ; Ulrika Strand, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter; Anna Stenvinkel, generalsekreterare ForumCiv; Joakim Molander, ordförande FUF - Föreningen för utvecklingsfrågor; Martin Nihlgård, generalsekreterare IM; Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF); Jens Rosbäck, chef för den internationella avdelningen IOGT-NTO-rörelsen; Alexander Clemenson, generalsekreterare KFUM Sverige ; Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare Kristna Fredsrörelsen; Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna; Klara Knapp, ordförande Latinamerikagrupperna; Judy McCallum, executive director Life & Peace Institute; Eva Nordenstam von Delwig, kommunikationschef Läkarmissionen; Anna Widoff, ordförande MeSheWe; Khalil Zeidan, ordförande Nordisk Hjälp; Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center; Anna Wester, ordförande Palestinagrupperna i Sverige; Mariann Eriksson, generalsekreterare Plan International Sverige; Niclas Lindgren, direktor PMU; Gerardo Lizano, verksamhetsansvarig Praktisk Solidaritet; Deidre Palacios, förbundsordförande RFSL; Bengt Ekman, vik. generalsekreterare Svenska Afghanistankommittén; Agnes Hellström, ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen; Charlotta Norrby, generalsekreterare Svenska missionsrådet; Jan Strömdahl, ordförande Svenska Västsaharakommittén; Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd; Malin Flemström, tf. vd The Hunger Project; Sofia Östmark, kanslichef Union to Union; Eva Åberg, verksamhetschef Vi-skogen; Peter Brune, generalsekreterare War Child Sweden; Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare WaterAid Sverige; Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect; Martin Uggla, ordförande Östgruppen