De senaste veckorna har svenska elevers resultat i kunskapsundersökningen Pisa återigen skapat stor debatt om tillståndet i den svenska skolan. Ännu en gång faller Sverige i rankingen. Att svenska elever tappar i mätningen är bekymmersamt. För det är ett oroande resultat för Sverige som kunskapsnation. PISA-resultaten ger anledning till omprövning och klarsynthet. Det krävs krafttag av ansvariga för att komma till rätta med de grundläggande problemen och det behövs en ordentlig och saklig analys av problemets orsaker.

Svensk skolas grundproblem är brist på disciplin, stökiga lektioner, svagt ledarskap, låga akademiska förväntningar och att en stor mängd elever har brister i det svenska språket. Trots detta kretsar skoldebatten kring friskolesystemet, när 84 procent av landets elever går i en kommunalt driven skola. I Vimmerby går samtliga elever i åk 9 i kommunal skola. Då blir det särskilt märkligt när många skyller det skrala resultatet för svensk skola i Pisaundersökningen på friskolesystemet och det fria skolvalet. Det är uppenbart att utmaningen för den svenska skolan finns i helt andra delar.

Att svensk skola behöver mer av disciplin är något Pisachefen Andreas Schleicher lyfter fram. Det finns stora problem med störande moment på lektioner och svenska elever har ofta sen ankomst. Det handlar om brist på studiero och bristande ledarskap. Här finns mycket att göra oberoende av vem som driver skolan, men friskolor har i många avseenden kommit längre. De erbjuder skolor där tydliga regler, disciplin och studiero är självklart, kombinerat med höga akademiska förväntningar på eleverna. Det är en förutsättning för att eleverna ska få de kunskaperna de förtjänar och är en bidragande orsak till friskolornas popularitet bland elever och föräldrar.

Den höga andelen elever som inte har med sig svenska hemifrån påverkar kraftigt årets Pisa-resultat. Faktum är att om vi tittar på Pisaresultaten hos elever med minst en förälder född i Sverige, och jämför med motsvarande elever i andra länder, så når vi en femteplats. Det är en försämring från andraplatsen i OECD 2018, men inte så dramatisk som det har beskrivits. Värdet med jämförelsen är att den riktar ljuset mot de elever som behöver mest stöd och de områden där insatser måste sättas in. Det krävs riktade insatser för att lyfta resultaten hos elever utan svensktalande föräldrar.  Vägen dit handlar om verksamheten på skolorna. Friskolor och fristående förskolor har fördelen att de erbjuder en mångfald som gör att det finns skolor med olika profiler med undervisning och pedagogik för barn med olika behov. Svenska förskolor kan lära sig mycket av de fristående förskolor som med goda resultat från tidig ålder jobbar med språket. Det krävs en språkkraftsamling redan i förskolan för att eleverna inte ska halka efter när de börjar grundskolan.

Pisaresultaten 2018 visade att friskoleelever presterade bättre i matematik och läsförståelse. Svensk friskola bidrog alltså till att lyfta kunskapsresultaten i just dessa ämnen där Sverige nu har halkat ner. Motsvarande analys har ännu inte gjorts av 2022 års prov. Men förhoppningsvis kommer det att ske och det ska bli intressant att se resultatet. En analys från i år av TIMSS, en internationell kunskapsmätning i matematik och naturvetenskap, visar att förekomsten av skolor med olika driftsform har bidragit till att lyfta resultaten även för elever i kommunala skolor. Självfallet görs också framsteg i kommunala skolor som inspirerar fristående skolor. På så sätt stärker vi hela det svenska skolsystemet. Alla – även de elever som inte gjort ett aktivt skolval – gynnas med andra ord av att det finns flera skolor att välja på. Här finns ett värde i vårt skolsystem som vi bör ta tillvara och utveckla. Utan det hade resultaten alltså sett ännu sämre ut.

Friskolor och fritt skolval ger mångfald vilket bidrar till att lyfta resultaten i svensk skola genom studiero, struktur, disciplin och pedagogisk flexibilitet. Det är detta diskussionen borde handla om. 

Låt oss ta vara på kraften som finns i hela det svenska skolsystem, lära av varandra och på allvar förbättra lärmiljön i vardagen där elever, lärare och skolledare verkar. Att skylla på friskolor kommer inte att bidra till att lösa den utmaning som Pisaresultaten tydliggör.