Ett (av många) hinder mot att komma åt fusk inom bland socialförsäkringen är den extrema sekretesslagstiftningen (lag om offentlighet och sekretess – hela 44 svårgenomträngliga kapitel). Problemet med den redan tidigare svårhanterliga sekretesslagen blev värre under Bengt Westerbergs tid som ansvarig minister. I princip är allt utbyte av information mellan myndigheter förbjudet, med fokus på enskilda medborgares så kallade integritet.
Till exempel får socialtjänsten inte lämna uppgifter till Försäkringskassan och vice versa. Om polismyndighet efterhör med socialtjänsten, om till exempel adress för någon som eftersöks, är man förbjuden lämna ut det.
Samtidigt med äldrereformen, där de väl fungerande sjukhemmen för våra äldre och sjuka avvecklades, infördes 1994 också LASS, Lagen om assistansersättning och LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Också dessa förhastade och ogenomtänkta reformer kom till stånd under Westerbergs tid som socialminister.
På grund av LASS-reformens utformning och ett allmänt kravlöst upplägg när det gäller bedömning av rätten till assistansersättning har skattebetalarna årligen bedragits med stora summor. Uppskattningsvis 6-7 miljarder per år har betalats ut på felaktiga och ofta rent bedrägliga grunder. Kostnaden för LASS har mer än fördubblats – för närvarande cirka 28 miljarder för omkring 14 000 personer tillhörande den så kallade personkretsen. Alltså i genomsnitt 2 000 000 kronor (2 miljoner) per person och år. Jämför med vad en så kallad fattigpensionär kostar per år, under 100 000 kronor.
Mångmiljardbelopp har också kunnat gå till kriminella nätverk, som sett det möjligt utnyttja LASS- systemets brister. Falska utlåtanden, felaktiga anställningar, oriktiga tidrapporter, utpressning av anställda. Anställningar av arbetskraft för att vårda påstått sjuka vårdbehövande har blivit ytterligare en affärsidé.
Senast har även den högste ansvarige för Försäkringskassan, generaldirektör Nils Öberg, uppmanat regeringen att snarast ta tag i problemet med den rigida sekretesslagstiftningen. För att göra det möjligt tillämpa sunt förnuft och underlätta utbyte av strategisk vital information myndigheter emellan. Och därmed hejda fortsatt förskingring av våra skatter.
Felanvändning och missbruk av skattemedel i miljardklassen borde eljest vara högsta prioritet för våra politiker. Något att åtgärda innan man som vissa i S-regeringen nu börjat tala om igen: att införa nya skatter, återinföra gamla, höja vissa och så vidare.