Den svenska skogsbärnäringen använder årligen 10 000–20 000 ton skogsbär för tillverkning av livsmedel och hälsokost. Förädlingsvärdet beräknas till cirka 3–4 miljarder kronor årligen. Den stora frågan just nu är: Vem ska vilja skörda våra svenska skogsbär i år och i framtiden?

Bärplockning har en lång tradition och har en nära koppling till Allemansrätten. Även om många i Sverige gärna plockar bär för husbehov så har intresset för yrkesmässig bärplockning minskat kraftigt de senaste årtiondena. Marknadspriserna gör att den som plockar bär i kommersiellt syfte behöver jobba mycket effektivt och med bra teknik för att få en rimlig timpenning.

Normala år anlitar vi därför cirka 5 500 professionella thailändska bärplockare, ofta risbönder, för att plocka huvuddelen av skörden. I Sverige får de en kollektivavtalad lön på 21 500 kronor per månad, ordnat boende och utbildning. För många är detta en viktig extrainkomst som går till såväl vardagliga utgifter som barnens utbildning. Många av thailändarna återkommer år efter år.

På grund av coronapandemin verkar thailändarna i år inte kunna komma till Sverige, och därmed riskerar tusentals ton vilda bär att gå förlorade i skogarna. Svensk bärnäring jobbar därför intensivt med olika lösningar för att rädda skörden. Vi kommer i år att behöva köpa mer bär än vanligt av så kallade friplockare, alltså privatpersoner som plockar och säljer bär. 

Friplockare behöver i dag betala skatt redan när inkomsten från bären överstiger 12 500 kronor. I våra grannländer är inkomster från bär helt skattefri för plockaren. Vi har under lång tid pekat på behovet av att slopa ”bärskatten” och just i år finns särskilt goda skäl att ta det beslutet om vi ska ha chans att intressera fler svenskar för bärplockning.     

Förutom årets skakiga säsong så har regeringen i dagarna lagt ett förslag på riksdagens bord som skulle lägga ytterligare skatt på svenska bär. Förslaget innebär att alla gästarbetare, även bärplockare som bara jobbar i Sverige några veckor, ska betala skatt i Sverige istället för sitt hemland. Det skulle göra det olönsamt för thailändare att plocka bär i Sverige och vi riskerar att även framöver hamna i samma situation som i år – det vill säga att stå utan professionella plockare

Skatteförslaget har i grunden ett gott syfte: att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden – framförallt inom byggsektorn. Problemet är att när utländska bärplockare skattebeläggs så blir det olönsamt för dem att komma hit. Och till skillnad från byggbranschen, där det finns professionella svenska byggarbetare att sätta in, så finns det inte motsvarande för bärplockning.

Vi har i dag en dialog med regeringen i frågan och hoppas kunna skapa ett skräddarsytt regelverk för bärplockning som tar hänsyn till näringens särskilda förutsättningar. Här har Sverige mycket att lära av Finland, där det redan i dag finns ett välfungerande regelverk för bärplockning och där regeringen under lång tid haft ett särskilt fokus på att utnyttja potentialen i sina vilda bär.

De flesta i Sverige vill gärna att det finns ekologiska vildplockade svenska bär i saften, sylten och frukostmarmeladen. Men om svenska bär ska ha en chans i konkurrensen med norska, finska och ryska så kan vi inte beskatta våra bärplockare högst i världen. Låt oss istället skapa långsiktiga regler som uppmuntrar både fri och organiserad bärplockning framöver. Vi har en enorm resurs i våra svenska skogsbär. Det vore synd att inte ta vara på den.