Under en mansålder har det skett en omvandling av den svenska skogen från en levande skog med olika trädslag i olika åldrar fylld av biologisk mångfald, till trädodlingar av monokulturkaraktär, där träden är av samma ålder och samma art. Skogen har ersatts med trädåkrar, tysta och tomma på biologisk mångfald.
Man får vara försiktig med att använda så starkt värdeladdade ord som katastrof, men för alla de svampar, lavar, mossor, insekter och fåglar, som över en natt förlorar för sin överlevnad nödvändiga förutsättningar, handlar det om en katastrof. Många arter dör och försvinner och har ingen möjlighet att komma tillbaka och leva i den uppväxande industriskogsodlingen. Hur illa det är visas av SLU:s kommentar till den nyutkomna förteckningen av rödlistade arter i Sverige ”Avverkning har stor negativ påverkan på ungefär 1 400 arter. Oftast är det fråga om arter som kräver, eller gynnas av, skoglig kontinuitet…”
Men vad spelar det då för roll att arter som bara experter känner till försvinner? Samhället behöver använda skogen rationellt för att skapa inkomster. Fackföreningar, markägare och skogsindustri har ett gemensamt intresse för att skapa jobb, få inkomster och utdelning till ägare. Jag vill svara att det spelar en helt avgörande roll för möjligheterna för kommande generationer att bruka skogen! Kalhyggesbruket skapar mycket förenklade och sårbara ”skogar”, jämfört med de komplicerade och sammansatta ekosystemen i den skog som ersatts. Ett robust och motståndskraftigt system har ersatts av ett sårbart och bräckligt. På tre områden har konsekvenserna redan varit tydliga.
Massangrepp av skadeinsekter. I Kalmar län utgör granens naturliga växtmiljö 5-10 procent av skogsmarken. Genom omvandlingen av skogen är nu 40 procent eller i vissa områden 50-60 procent bevuxen med gran. De mycket omfattande angreppen av granbarkborre i länet 2018-2020, måste ses mot bakgrund av detta. Torkan 2018 var den utlösande faktorn, men att de vidsträckta granodlingarna kraftigt gynnat arten står utom allt rimligt tvivel. Reservaten har pekats ut som smittohärdar, men nyligen publicerade uppgifter (2020) om fångst i barkborrefällor i reservat jämfört med fällor i industriskog, visar entydigt på färre barkborrar i reservatsfällorna!
Stormskador. De svåra stormarna, inte minst Gudrun och Per, visade tydligt hur sårbar industriskogen är för stormar Mängder av planterad gran förstördes och blåste ner. Då pratades det om att ersätta en del med löv, men så blev det inte.
Bränder. Vid ett besök i Västmanland några år efter den stora branden, blev jag förvånad över hur stora arealer som brunnit bestod av hyggen och ungskog. Det var så påfallande att begreppet ”skogsbrand” kändes fel utan borde istället ersättas med ”hygges- och trädplanteringsbrand”. Många har varnat för att skogsbrukets metoder gynnar snabb och okontrollerad brandspridning. I vissa länder är det till och med förbjudet med barrplanteringar nära bebyggelse!
Istället för att anpassa skogen till skogsindustrins krav, borde industrin anpassas efter skogens biologiska förutsättningar. Den kris som drabbat den biologiska mångfalden i skogen, riskerar också att bli en ekonomisk katastrof, om inte det kortsiktiga ekonomiska tänkandet skrotas. Eftervärldens dom kommer annars att bli hård.