EU:s klimatmål innebär att varje medlemsland måste minska sina utsläpp av växthusgaser. I en skrivelse till EU erkände regeringen att man inte kommer att leva upp till något av unionens mål i direktivet, vilket innebär att Sverige kommer framställas som förbrytare snarare än en föregångare. Dagarna då vi var bäst i klassen är alltså förbi.
Att inrikestransporter står för cirka en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser och att över 90 procent av utsläppen från inrikestransporter kommer från vägtrafiken är faktum. Samtidigt vill 83 % av invånarna se ökade satsningar på kollektivtrafiken enligt Svensk Kollektivtrafiks senaste undersökning. Samma undersökning visar också att kollektivtrafiken behöver upplevas mer prisvärd och tillgänglig för att få fler att välja att resa kollektivt. Med den nuvarande politiken som ensidigt gynnar bilismen på bekostnad av det kollektiva resandet kommer utsläppen fram till 2030 i stället att öka rejält. Detta är oerhört beklagligt och innebär stora konsekvenser för klimatet, miljön och kommande generationer.
Kollektivtrafiken är en viktig samhällsservice, snarare än en tjänst på en marknad. Den behövs för att bygga och knyta samman samhällen så väl i städerna som på landsbygden. Den skapar också förutsättningar för företagande, arbetstillfällen och hållbar utveckling. Utan kollektivtrafik stannar ekonomin.
De regionala kollektivtrafikmyndigheterna har huvudansvaret för trafiken inom sitt område och överallt i landet har stora resurser satsats på att utveckla och öka det kollektiva resandet, med goda resultat. Tyvärr har inflationsekonomin och internationella oroshärdar kombinerat med förändrade resvanor efter pandemin tillintetgjort stora delar av de framsteg som gjorts. De ekonomiska konsekvenserna av detta har varit omfattande. Vår länstrafik går i år mot ett underskott på 60 miljoner kronor. Det är inte bara i Kalmar län som ökande kostnader kombinerat med minskade intäkter har tvingat fram höjda taxor och minskad trafik.
Kollektivtrafiken är en regional angelägenhet, och ska det fortsätta vara, men den totala avsaknaden av nationella ambitioner och politiska förslag från regeringen är anmärkningsvärd. Kollektivtrafiken kan bidra till att Sverige når både de ekonomiska, ekologiska och sociala målen, vilka i grunden är ett nationellt åtagande. Det torde vara av gemensamt intresse även för staten att bidra till den gröna omställningen inom persontransporter. Genom målinriktade och långsiktiga åtgärder kan vi få fler att resa kollektivt och se till att kollektivtrafiken blir mer prisvärd samtidigt som vi bidrar till att personalförsörjningen och arbetsvillkoren förbättras. En nationell politik bör riktas mot åtgärder som sänker kostnaderna, stimulerar hållbar utveckling och grön omställning i hela landet. Några åtgärder som bör ses som självklara i en nationell kollektivtrafikpolitik är ett färdmedelsneutralt reseavdrag som inkluderar kollektivt resande, stöd till investeringar på fordon, depåer och stöd till storstadsåtgärder i den nationella planen. Slutligen måste ett nationellt mål för kollektivtrafiken utformas!
Är regeringen beredd att anta denna för landets utveckling så vitala utmaning?