Sverigedemokraterna hugger väljarna i ryggen

De åtta riksdagspartierna har gång på gång visat sig opålitliga och sviker ständigt sina vallöften. Frågan är dock om inte Sverigedemokraterna ändå tar priset.

Skribenterna menar att SD har svikit sina väljare flera gånger, inte minst i frågan om ett svenskt EU-medlemskap.

Skribenterna menar att SD har svikit sina väljare flera gånger, inte minst i frågan om ett svenskt EU-medlemskap.

Foto: Markus Schreiber AP/TT

Debatt2021-01-15 07:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den senaste i raden av deras totala omsvängningar gäller frågan om svenskt NATO-medlemskap. Partiet har tidigare motsatt sig att Sverige ansluter sig till NATO, men stöder nu en svensk så kallad NATO-option. Detta innebär ett snabbspår till ett framtida svenskt NATO-medlemskap. En NATO-anslutning skulle vara negativt för Sverige av ett flertal skäl. Det ena är rent ekonomiskt, att det skulle kosta oss 40 miljarder årligen, pengar som istället kan läggas på välfärdens kärnverksamhet, där resurserna egentligen behövs. Ett annat skäl är att Sverige genom sin långa historia av alliansfrihet har etablerat ett stort diplomatiskt förtroende i omvärlden som medlare i olika internationella konflikter och att Sverige därmed har ett mycket stort internationellt inflytande i relation till vår storlek och befolkning. Detta skulle till stor del raseras genom en NATO-anslutning. Med ett NATO-medlemskap hamnar vi dessutom i samma militärallians som bland annat Erdogans islamistregim i Turkiet, vilket aldrig kan vara eftersträvansvärt.

SD sviker dessutom sina väljare vad gäller frågan om svenskt EU-medlemskap. Partiet har tidigare utgjort en del av det svenska EU-motståndet, men är nu istället anhängare av ett svenskt medlemskap. Det finns en lång rad problem med vårt EU-medlemskap och återigen vill jag fästa blicken på ekonomin. För svensk del kostar medlemskapet mycket mer än vi får igen och är en ekonomisk förlustaffär. Vi bör inte vara medlem i EU. Frihandelssamverkan med andra europeiska nationer bör vi istället lösa avtalsvägen på det sätt som Norge och Schweiz alltid har gjort, två ekonomiskt mycket framgångsrika nationer. Genom en avtalslösning behåller vi de positiva sidorna med EU, men slipper det negativa.

En tredje fråga där SD har svängt totalt gentemot sin tidigare ståndpunkt gäller vinster i välfärden. SD motsätter sig förbud mot vinster i välfärden. I praktiken fungerar systemet så att delar av befolkningens skattepengar överförs som en ren gåva till de privata välfärdsbolagens ägare och vinster. De offentliga medel som dessa bolag får för att användas till att bedriva undervisning eller äldreomsorg används istället som rena vinstmedel och blir privat egendom i ägarnas fickor. Sverige har idag världens mest extrema friskolepolitik. Det här är en politik som Sverigedemokraterna idag stöder. Inte ens i nyliberalismens högborg USA kan de skattemedel som går till friskolorna tas ut i vinst på samma sätt som i Sverige. Sverige ska inte vara en extrem och nyliberal experimentverkstad enligt Milton Friedmans ekonomiska idéer. Våra skattemedel ska användas till vår gemensamma välfärd och inget annat.

Det kan vara på sin plats att fråga sig varför SD har gjort dessa totala omsvängningar i centrala politiska frågor. Svaret är att partiet gör precis vad som helst för att kunna få till en närmare samverkan med M och KD och kommer alltid att prioritera detta och chansen till ministerposter framför vad deras väljare faktiskt tycker. Många väljare har satt sin tilltro till SD, men partiets ord har visat sig vara ingenting värda. Därför är det positivt att det i nästa riksdagsval för första gången på länge kommer finnas ett reellt valbart alternativ till riksdagspartierna, nämligen Socialisterna – Välfärdspartiet.