Vi Sverigedemokrater välkomnar detta. Politisk enighet om att Sverige kommer att försvara sig och hävda vårt oberoende, är helt avgörande för vår trovärdighet som självständig nation.
Sverigedemokraterna är det enda partiet som under hela vår tid i Sveriges riksdag konsekvent hållit fast vid att Sverige måste ha ett starkt försvar. Vi har i varje enskild budget satsat mer resurser på försvaret än regeringen.
Försvarets förfall startade under Göran Perssons S-ledda regering 1996–2006. Vid försvarsbeslutet 1997 ändrades försvarets inriktning till att sättas in i internationella insatser, eftersom det inte ansågs behövas för försvaret av Sverige. Försvaret kunde då minskas i storlek. Insatsförsvaret innebar också en lägre operativ förmåga mot kvalificerade stridskrafter, t.ex. Ryssland.
Invasionsförsvaret skulle bort – både det militära och det civila. Många regementen och flottiljer lades ned och försvarets materiel såldes ut till reapriser. Efter 3,5 miljarder i miljömodifieringar såldes materielen för 2,5 miljarder. Många kunniga militärer avskedades.
2006 kom alliansregeringen under Fredrik Reinfeldt. Försvarets förfall accelererade nu, med än mindre ekonomiska resurser. Sverige skulle försvaras i Afghanistan. 2008 ansåg riksdagens samtliga dåvarande politiska partier, S, V, MP, M, C, L och KD, att det inte fanns något militärt hot mot Sverige! Många militärer revolterade mot regeringen Reinfeldts försvarspolitik. Samma år anföll Ryssland Georgien. Inga större reaktioner noterades från de då politiskt ansvariga i Sverige. Under samma mandatperiod avskaffades även värnplikten och försvaret behandlades som ett särintresse.
I Sverige förklarade ÖB att försvaret skulle klara ett angrepp mot ett område under en veckas tid, innan vi behövde hjälp utifrån. 2014 anföll så Ryssland östra Ukraina, tog Krim, där en del av deras flotta finns, samt gav sig in i delar av Donbassregionen.
Då vaknade svenska politiker. En mindre upprustning av försvaret påbörjades 2016. Ett nytt försvarsbeslut med förstärkningar togs 2020. Idag har vi kommit en bit på väg. Beslut har tagits om återstart av flera regementen och en flygflottilj, samt ytterligare medel 2022.
Det är nu nödvändigt att kraftigt förstärka armén för att kunna försvara vårt territorium, liksom flotta, flyg och cyberregementen. Sverige samarbetar nära med Finland, som haft mer realistiska politiker, som hållit uppe ett starkt försvar och värnplikt. Vi måste också bygga upp det civila försvaret.
Det kommer att ta lång tid att bygga upp nya militära förmågor efter de gamla då en stor del av strukturen och personalen försvunnit. Vapen och materiel kan köpas, men det finns gränser för hur många officerare och värnpliktiga som kan utbildas och övas effektivt. Nu utbildas c:a 5 000 frivilligt värnpliktiga per år. Vi behöver många gånger fler. För att inte tala om alla hundratals miljarder upprustningen kommer att kosta. Först om 10–15 år kan vi räkna med att Sveriges försvar har en acceptabel operativ förmåga igen.
Vår försvarsförmåga är ett grundläggande säkerhetsintresse för alla medborgare. De politiker från S, V, MP, M, C, L och KD som deltagit i beslutsprocesserna och raserat Sveriges försvar bär på ett tungt ansvar.
Men nu gäller det att se framåt. För det som är mest angeläget är att rusta upp och stärka totalförsvaret i politiskt samförstånd. Det är den absolut viktigaste förutsättningen för att lyckas.
Tommy Ivarsson (SD)
F. d. huvudprojektledare JAS 39 Gripen, ledamot Kungl. krigsvetenskapsakademin