Redan innan du föddes fick förmodligen dina föräldrar omsorg genom mödravården.

Förlossningen och/eller eftervården skedde sedan troligen på någon klinik inom den allmänna sjukvården.

Från din födelsedag och fram till och med att du fyllt 16 år (oftast ännu längre) utbetalades ett månatligt barnbidrag, så att dina föräldrar fick hjälp med att sörja för dina behov av mat och kläder med mera.

Under din uppväxt fick du vaccineringar mot olika barnsjukdomar på barnavårdscentralen, och du kanske också fick en plats inom förskolan (dagis) till en starkt reducerad kostnad.

Därefter erbjöds du en kostnadsfri utbildning under minst nio (oftast tolv) år och därtill fri lunch i skolan under denna tid.

Såväl under barn- och ungdomsåren (som under resten av livet) har du dessutom kunnat anlita en starkt subventionerad sjuk- och hälsovård genom det ”allmännas” försorg.

När du (i genomsnitt först i 20-årsåldern) sedan börjar förvärvsarbeta med stöd av den utbildning som du alltså erhållit enligt ovan, så börjar det bli dags att betala tillbaka på den ”kredit” som vårat välfärdssamhälle har investerat i dig under drygt två decennier.

Det är nu – och först nu – som Du börjar betala skatt.

När folk hävdar att: ”Jag har betalat skatt i hela mitt liv” , så är det alltså ett oriktigt påstående!

I dessa dagar har massor av studenter rusat ut till ”den ljusnande framtid...”

Vad tror du att en svensk student har kostat oss skattebetalare innan han eller hon börjar återbetala denna välfärdsinvestering?

Varför anses denna kostnad ok men inte den betydligt lägre kostnaden att slussa in redan uppvuxna och grundutbildade (eller ibland t.o.m. högutbildade) invandrare i vårt land?