Varför inte visa viljan att försöka?

Jag fick ett telefonsamtal för en tid sedan, och har funderat mycket på det samtalet.

Skribenten är kritisk till kommunens ovilja att hjälpa en familj i Rumskulla lösa situationen med skolskjuts.

Skribenten är kritisk till kommunens ovilja att hjälpa en familj i Rumskulla lösa situationen med skolskjuts.

Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

Debatt2020-10-21 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I andra änden av luren hade jag en ledsen, arg, upprörd och otroligt besviken mamma. Hon yrkesarbetande, nu mammaledig. Han företagare. Båda skattebetalare i Vimmerby kommun.

De hade varit oförskämda nog att välja Rumskulla skola och förskola till sina barn.

De fick dock själva skriva det med en penna då det bara fanns AL eller Vimar på blanketten att välja på!

Skolskjuts fick man givetvis till Vimmerby men inte till Rumskulla. Och man har nu skjutsat varje dag för att man ville ha den lilla enhetens fördelar.

Så får man reda på att det börjat gå en skolskjuts förbi till Rumskulla tre gånger i veckan. Man kontaktar då kommunen för att påtala att då kan ju deras barn få åka med samma skjuts så slipper man dra upp små syskon tidigt på morgonen, och man sparar både tid och miljö och får ett bättre livspussel! 

Svaret var att man inte åkte förbi där de bor utan åkte en annan väg som upphandlats. Och det skulle ge ökade kostnader.

Nu hade de dock åkt efter nämnda skjuts ett flertal gånger på den väg man då antog att den gick. Och man påtalade också detta. MEN inte, man hade ingen som helst framkomlig väg till i dialog med kommunen.

Mamman berättade att familjen nu hade långt gångna planer på att flytta till Eksjö kommun där de har en mindre gård. De hade lessnat på alla tomma ord, och den småsinta stelbenta behandling man ser av kommunens invånare. Två skattebetalare och ett företag som kan lämna kommunen. 

Jag har nu tagit mig friheten att åka båda angivna sträckor i bil. Kostnaden i tid var under en timma och jag fann följande:

Upphandlad väg var 30 meter kortare men tog längre tid att åka än den som man skulle åka om man hämtar upp flera barn. Skillnad i körsträcka cirka 30 meter längre men i tid 20 sekunder snabbare om man åkte ej upphandlad väg. 

Låt oss säga att bussen ska hämta berörda barn. Och det är 200 meter till och två minuter att stiga av och på. Så allt handlar om cirka 250 meter och under 5 minuter i tid.

Vi förlorar skatter för två personer och ett lokalt företag.

Och miljöbelastningen är det dubbla varje dag som bussen passerar förbi.

Tänk om svaret för de 250 meter eller knappa 5 minuter hade varit: "Givetvis ska vi titta på och tala med den upphandlande och försöka lösa detta".  Då hade vi haft en nöjd familj som ser framtidens möjligheter. Skatter in i kommunen och företag som PR-yta för glesbygd och kommun.

Vad hjälper alla planer, ledord och försök att vinna förtroende och dialog när man inte ens kan mötas i ett samtal konstruktivt och med vilja att se möjligheter, inte omöjligheter? Visa vilja att försöka!

Som vald politiker kommer jag aldrig försöka påverka ett enskilt fall. Men att öppet belysa och skapa möjligheter till en övergripande förändring i tankesätt och bemötande med att i opposition väcka opinion när kommuninvånare och väljare så påkallar. Här hjälper inte tomma ord utan ansvar, mod och fantasin att se enkla lösningar. Det krävs handling i det lilla för att ha en chans att lösa de stora samhällsproblemen i framtiden. 

Sedan förstår säkert alla att det finns saker som faktiskt inte går att lösa. Men dialogen, omtanken, service och bemötande och förståelsen för att man representerar sitt ”företag” och utförare Vimmerby kommun gentemot uppdragsgivaren – invånaren – borde vara bärande i en utbildning i ledarskap. Vilket anslag och ton vill vi ha? Det är dags att ändra syn och tankesätt. Vimmerby är den lilla kommunen som faktiskt har möjligheten att se människans problem i vardagen.

Vill politiken göra det?