Det är tråkigt att diskussionen om varg sällan handlar om balansen mellan rovdjur och de människor som ska leva i deras närhet. Kanske inte så konstigt dock, med tanke på att merparten av Sveriges befolkning bor i städer, långt från vargrevir.

Låt mig vara tydlig: Kristdemokraterna vill med sin rovdjurspolitik hålla en sådan balans, där hela den nordiska faunan finns representerad och kan leva i någorlunda samklang med människan. Det förutsätter sakliga beräkningar, baserat på vetenskap, och praktiskt och ekonomiskt stöd till lantbrukare som behöver skydda sin boskap. 

Det vetenskapliga underlaget finns. Skyddet mot rovdjursattacker på tamboskap är idag otillräckligt. Det finns exempel på att varg har tagit sig innanför rovdjursstängsel. Det ekonomiska stödet motsvarar inte behovet. När länsstyrelsens anslag för rovdjursstängsel och ersättning för skadade eller dödade djur är slut så är det slut.

Skandulv har gjort en gedigen vetenskaplig rapport där de har räknat fram minsta livskraftiga bestånd, Minimum Viable Population (MVP), i olika scenarier till 28-43 djur i Skandinavien. Vid ett katastrofscenario sattes MVP till 100 för hela Skandinavien. En gynnsam bevarandestatus ska ligga i paritet med eller över MVP. Av någon anledning ändrade plötsligt Naturvårdsverket MVP till 100 bara i Sverige, vilket sedan successivt höjts. Idag har man satt MVP till 300 för Sverige. Detta trots att vetenskapen alltså säger att vi klarar oss med 100 vargar i hela Skandinavien. 

Vid en skandinavisk vargstam på 100 djur behöver minst en ny invandrad varg vart femte år komma i avel. Det ligger vi också över. 

Sveriges riksdag har beslutat att Sveriges vargstam ska ligga inom spannet 170-270 vargar. Kristdemokraternas mål på 170 vargar i den svenska stammen, har alltså god marginal till Skandulvs beräkningar om MVP på 100 för hela Skandinavien. Det är alltså grovt felaktigt att, som Larsgunnar Nilsson gör i sin artikel, påstå att ”KD vill utrota vargen”, när vi hävdar att den svenska vargpopulationen bör begränsas till 170 djur. 

Kristdemokraterna menar att vi, precis som Bernkonventionen säger, måste förvalta stammen som en skandinavisk stam, eftersom vargen inte känner till några gränser. Om vi har 170 vargar och Norge har mellan 4-6 föryngringar per år, som är deras mål, ligger vi runt 210-230 djur totalt. Detta skulle också leda till mindre konflikter och skador och en större acceptans bland den befolkning som bor i närheten av vargrevir.