Det pågår en debatt om huruvida sjukvården ska klara av att vårda alla som blir sjuka i covid-19 och om hur vi skyddar de äldre som utgör den största riskgruppen. I debatten går alla både forskare och politiker som katten kring het gröt och ingen vågar egentligen ifrågasätta om den metod som valts i Sverige är den rätta eller inte.
Det kostar naturligtvis på att ifrågasätta i en så allvarlig citation som vårt land befinner sig i. I en svår kris ska alla sluta upp bakom myndigheter och beslutsfattare. Vi ska ta oss igenom det här tillsammans. Ändå måste det göras. Den dramatik sjukdomen covid-19 uppvisar med så många skördade människoliv redan borde leda oss fram till ett annat strategival.
Fem forskare har på ett förtjänstfullt sätt på DN Debatt den 30 april beskrivit skillnad i metoder att bekämpa virusepidemin. Strategin Sverige valt går ut på att smittan inte ska stoppas, endast bromsas, Smittan ska svepa genom befolkningen tillräckligt långsamt och kontrollerat så att sjukvården hinner med och riskgruppen, de äldre, skyddas särskilt. I den andra metoden, som tillämpas av de övriga nordiska länderna, ska smittans utbredning pressas ner till låga nivåer inledningsvis med tvingande restriktioner. Därefter vidtar en omfattande testning för att upptäcka nya regionala utbrott, som sedan snabbt kvävs. Det fortgår sedan tills man fått fram ett effektivt vaccin.
Det som händer i Stockholm som ligger först i händelsekedjan talar för att fördröjningsmetoden eller bromsstrategin har misslyckats. Det har inte varit möjligt att skydda de gamla och äldre. Den platå Stockholm nu sedan mer än en vecka befinner sig på visar på en icke sinande ström av svårt sjuka patienter till akutvård och intensivvård och runt 100 människor, främst äldre, som dör varje dygn. Ingen vet hur länge det kommer att fortgå men mycket talar för att det kommer att fortgå mycket länge. Det är långt kvar till 60 procents flockimmunitet. Ska den nås i hela landet talar forskare om att ytterligare mellan 8 000 och 20 000 av oss i Sverige kommer att dö.
Ska vi då behöva uppleva det? Ska vi behöva uppleva samma dramatik i övriga delar av landet som Stockholmsregionen genomlider? Ska så många av oss ytterligare behöva dö när det finns möjlighet att se om en annan strategi kan vara effektivare? Vi bör i det här läget pröva en strategi som uppenbarligen hittills uppvisat betydligt lägre dödstal och som kanske skulle kunna rädda många tusentals av oss från svåra och farliga sjukdomsförlopp med påföljande följdsjukdomar.
Om inte centrala myndigheter och regering och riksdag vill bör våra ansvariga region- och kommunalpolitiker kraftfullt agera för en ändrad strategi. Det är de som har ansvaret för vår sjukvård och för oss äldre. Vi har sett hittills att akutsjukvården är hårt pressad. Bristen på akutplatser påtaglig. Kommunernas äldrevård är kraftigt eftersatt och underbemannad. Personalen utsätts för stora risker, flera har redan offrat livet i jobbet. Skyddsutrustning finns inte i tillräcklig mängd. Pandemin har verkligen visat oss på en tafatt hantering av framförhållning, skydd och beredskap. Nu är det akut. Varje chans måste tas för att rädda liv,