När arbetslösheten skjuter i höjden och många tvingas omvärdera sin framtid får vuxenutbildningen en särskilt viktig betydelse. Den ger en chans till omställning som både individen, företagen och samhället så väl behöver. 

Nu måste vuxenutbildningen få de bästa förutsättningarna. 

Inte minst gäller det svenska för invandrare (sfi) som är en helt nödvändig språngbräda in i det svenska samhället. 

Lärarna inom vuxenutbildningen har haft det extra besvärligt under Coronapandemin. Vår nationella granskning visar att hälften av dem inte klarade att genomföra all undervisning enligt plan. 

Inom sfi var det hela 77 procent. Därför är det inte så förvånande att sju av tio lärare inom vuxenutbildningen uppgav att arbetsbelastningen ökat. 

Så här berättar en sfi-lärare om situationen för eleverna: ”Nästan ingen har dator, många har gamla mobiltelefoner och dålig internetuppkoppling. Länkar fungerar inte alltid. Dessutom är det problem för många att förstå tekniken och extra svårt att förklara på distans och med språkförbistring.”  

Den ökade arbetsbelastningen ska ses i ljuset av att pressen på lärarna inom vuxenutbildningen under lång tid har ökat. Lärare har fått undervisa på fler kurser och med undervisningsgrupper med fler än 50 deltagare. Detta påverkar förstås möjligheten att bedriva undervisning med hög kvalitet. 

Vi har tidigare visat att det finns skillnader mellan de lärare som arbetar på utbildningar som upphandlats och de som arbetar inom vuxenutbildning i kommunens egen regi. De som arbetar hos en annan utbildningsanordnare är mer missnöjda med sin lön och övriga arbetsvillkor än de som är kommunalt anställda. 

Vårt krav är alltså att inte splittra upp utbildningssystemet ännu mer utan att omedelbart avveckla entreprenadssystemen. Dessutom måste de som har ansvaret för vuxenutbildningen genomföra en kraftsamling för att erbjuda lärarna attraktiva arbetsvillkor. 

Vuxenutbildningen kan bidra till den kickstart för ekonomin som många efterfrågar. Men då måste förutsättningarna finnas.